Voldemort i scarfes....wait what?

Bernard and Doris (2006)
Satte mig med en av filmerna från tidigare idag. Filmens intro borde kanske förvarnat mig om att det inte var den romantiska feel-good komedi som jag hade hoppats på, men ändå fortsatte jag titta. Och nu är kl snart tolv, jag kommer i säng alldeles för sent tack vare en film som bara fick mig att må sämre.
As the show goes on, so does the ångest. Skitrik medelålders kvinna (Susan Sarandon), som är frånskild flera gånger, dricker bort sin identitetskris hon fick i samband med det (obscent) stora arv pengar hon fått i ung ålder och möter en alkoholrehabad butler (Ralph Fiennes) med före detta anställning hos flertalet stora kvinnliga stjärnor. Den romantiska kärlekshistorian dör redan där, och blir sedan förklarad lika livskraftig som en gråsten när Fiennes visar sig vara ytterst ointresserad av kvinnan i huset och snarare slänger ögonen på de skira scarfarna som hänger i lyxgarderoben.

Det som räddar filmen är just Fiennes. Trots att det är lite obekvämt att se den annars så macho mannen som vi känner till från grova roller i The English Patient, The Dutchess, Harry Potter och Shindlers List m.m strutta runt i scarfar, ögonskugga och färglada tunikeliknande plagg så kan jag inte hjälpa att tycka att han gör det bra.

Dock inte tillräckligt bra för att jag ska kunna rekommendera den vidare. Möjligtvis till min kära medbloggerska fröken Ekelin då vi båda gillar herr Ralph...

Efter att nu ha lagt ytterliggare en kvart på en film som inte var värd det via detta inlägg skall jag ställa mig och titta ut på den yrande snön och sedan krypa till kojs i en varm säng. Good night!
// Catrine