När Heléne och Nelly lever loppan i Sthlm

Är aningen avundsjuk på min syster Heléne och hennes kompis Nelly som igår skickade ett MMS från kön ,där de bänkat i fem timmar, för att se Coldplay!

Fick även senare på kvällen ett sms där hon berättade att dem är ca 4 meter från scen, återigen.... på Coldplay! Det är rätt ok på magiska saker i livet-skalan...

Ikväll leker jag taxi och hämtar upp dem på Landvetter flygplats, där dem får berätta allt om deras möte med  Coldplay! (Förlåt, var bara tvungen en gång till - jag gillar färger...)

Ciao!
// Catrine

Filmtips inför höstmörkret..

Såg de sista minuterna av Transformers: Dark of the Moon idag, och insåg att jag måste vara helt galen som inte sett den än. Såg ettan och blev hänförd trots min pessimism gentemot sci-fi-filmer. Sedan såg jag tvåan och den inte bara höll måttet utan imponerade än mer. Alltså har jag nu letat upp nya tider som den sänds, till och med skrivit in det i almanackan, då denna inte får missas.

En annan uppföljare som ligger på min att se-lista är Taken 2. Vem kan säga nej till Liam Neeson liksom? Bara rösten är så...mäktig, han gör rösten till kung Aslan i Narnia-filmerna vilket borde räcka som beskrivning. I mys-filmen Love Actually är han den charmige änklingen och nu, i Taken-filmerna, är han den stenhårde, före detta agenten-pappan som spöar skiten på ett kontrollerat sätt ur dem som kidnappar hans dotter - och sedan i uppföljaren honom själv.

50/50 är en ny mörk komedi med Joseph Gordon-Levitt, om killen som får filmvärldens vanligaste och mest dramatiska sjukdom: cancer. Verkar dock ha en twist, med hjälp av Seth Rogen (och Gordon-Levitt själv såklart) kommer en viss typ av humor in som kanske kan hjälpa filmen att kliva utanför ramarna i ett ganska uttjatat koncept.

Sedan är det en titel som jag hört så många gånger, men aldrig fått/tagit reda på vad den egentligen handlar om: Strictly Ballroom. Titeln har alltid gett mig idén om att det ska vara en klassiker från typ 40/50-talet, men icke sa Nicke! -92 kom den ut, och när jag ser vem som är regissören inser jag också varför titeln poppar upp så ofta, Strictly Ballroom är en av de tre filmerna i Baz Luhrmans Red Curtain Trilogy, tillsammans med Moulin Rouge! och Romeo + Juliet! Clair Danes, en favorit, som Juliet och Moulin Rouge! som bara är absint-indränkt magi, romantik och bohemism bäddar för att Strictly Ballroom är något man jag inte får missa...

Ciao!
// Catrine

Örongodis

Kvällens blir kort, är upptagen med att klura på mitt PA.

I Can Hear Your Heartbeat (Original LP version) - Chris Rea

Lyssnad på för länge sedan med pappa, och sen igen i min stuga under en skrivarkväll/natt med violflickan förra gången träden saknade löv och kvällarna var mörka.

Ciao!

// Catrine

När man är så trött att ögonen skelar och orden rimmar

Så var höstens först långkörare klar. Kl är två på natten och jag är i sista minuten klar med saker som jag skjutit på/fått reda på dagen innan tack vare sjukvecka. Fettpärlan var lika tråkig som jag trodde, och den kommer inte få en rungande recension. Men Fettpärlan, det vill säga mademoiselle Rousset, får lite medlidande och sympati.

På följande sätt kan det se ut i ett tonåringsrum kl "alldeles för sent på natten", när inspirationen flödar som mest och inlämningarna blir som bäst. (ofrivillig rimning, kl är ju två för fasen...)

 
Aja, jag är klar med mitt, kryssar av att göra-listan i almanackan, tackar och bugar för den lilla sovmorgon jag har imorgon och stapplar bort till sängen - alldeles för övertrött för att kunna sova.

Ciao!
// Catrine

Fettpärlan

Fruktansvärt dålig titel på en bok. Seriöst? Ordet "pärla" är väl poetiskt och ack så målande, men har svårt att komma på ett bättre ord för att solka ner det än just "fett". Blir bara rakt igenom sur och tvär (samt lite äcklad) när jag hör det. Låter som en liten svulst eller något annat icke rumsrent. När "Fettpärlan" i detta fall är en korpulent glädjeflicka haglar misstron tät.

Det är i vilket fall kortromanen vi läser i svenskan just nu. 70 sidor lång kort är den, men känns som tre evigheter, i alla fall för mig som inte kommit längre än 20 sidor. Kanske vänder den och överraskar mig som min nya favorit...

...icke troligt.

Borde läsa den och skriva den tillhörande uppgiften. Borde gjort det för länge sedan. Borde, borde, borde. Nu gör jag det, och skriver några andra saker som ska in. Och visar sig Fettpärlan att vara just det - en pärla i skollitteraturslammet, så lovar jag att skriva en rungande recension om den sen.

Ciao!
// Catrine

Hon sa... du måste öppna din ögon, låta ljuset komma in. Det finns en värld som väntar utanför på att bli din

Står och tittar ut genom mitt stora och allt för smutsiga fönster, ner över mitt konungarike Övre Kvarngatan. Som sista hus på en lång backe är jag självutnämnd härskare här, och på eftermiddagarna spenderar jag ibland en stund eller två med att skåda ut över gatan och de som passerar.
 

Funderar på mitt projektarbete. PA.

På torsdag ska man ha en ungefärlig bild av vad det är man ska göra. Jag har inte en aning. Otippat.

Har funderat på att skriva en vuxen barnbok. Prinsar, prinsessor, magi och slott - hela konkarongen. Fast med knark, misär och medelålderskriser. Problemet är väl det att jag inte har någon vidare vuxenerfarenhet, och ska jag vara ärlig var jag aldrig riktigt bra på att vara barn heller.

Den eviga tonåringen eller något i den stilen.

Helst hade jag velat ut och resa, se något nytt ställe av världen och göra ett arbete kring det. Men jag kan bara inte komma på en bra frågeställning. Resebroschyr föreslår de flesta, men har svårt att se hur man skulle kunna göra en fullgod broschyr på bara en kort resa....

Sen har jag ingen att resa med heller. Och det har jag lärt mig nu, det är inte kul att resa själv. Kommer från en som strövade själv i Stockholm i två dagar.

Det börjar bli lite varmt, stora fönster i rummet är fint men smått överhettande när man har eftermiddagssol. Jag ska gå och gömma mig i skuggan, hata alla som vet vad dom ska göra med sitt PA lite smått och försöka komma på något till mig själv.

(Rubrik: textutdrag, Julia - Mauro Scocco)

Ciao!
// Catrine

- Achwell, try to say Serge. It's not so difficult. Surge? Sounds like a detergent.

Fredag = möta violflickan i skolan, gå till kulturcafét och sitta i några timmar med det vanliga, ligga hemma själv i soffan, kolla på Snuten i Hollywood 3 och Coyote Ugly, inspireras och dansa runt till Def Leppard på högsta volym i vardagsrummet med persiennerna nerdragna, äta för mycket godis, teckna på ett block med filt om axlarna och té i koppen på bordet framför, somna i soffan med ett hav av levande ljus fortfarande tända.

Bildkälla

Bildkälla

Bildkälla

Lördag = ta bilen ut mot Gällstad, hamna i Vegby istället, dricka chai-té ur termos, sitta och rita på en parkbänk medan Helene tränar, hälsa på en kelsjuk katt, åka hem igen, köra ut storebror till stugan med gräsklipparen och hitta en jätte-väldigt möglig macka i kylskåpet, åka hem igen, tvätta och köra nya bilar, äta kinamat, spendera en halvtimme som sedan blir tre timmar på ett möjligt projektarbete.

Söndag = nödvändiga saker som måste fixas-dag. + Bones såklart...

Ciao!
// Catrine

A sunday kind of love då jag tänker på pastellfärgade karameller, joggingskor som vill bli mina, bilder av rymden, världar så vita att de blir rosa och racerbilar i en vikingabåt

Bilderna är pinterest, google, intensifyit, egna screencaps samt love my dress

Låt oss värmas av solen på höjden vid träden, under himlen och över havet. Låt oss söka salamandrar i en fontän och glömma att vi någonsin varit någon annanstans

För några veckor sedan var Linda och såg torpaspelen ute vid Torpa stenhus, det var väldigt fint alltihopa, som det brukar vara (enligt vad hon har hört, har bara ett vagt minne av när hon var där för tio år sedan) och med sina gröna kullar, närhet till hage, skenande kor och glittrande sjö kontaktade den unga damen genast sin fellow violflicka och sade att hit måste vi åka på inspirationstripp någon gång!

Således bokade de båda samma helg in en mini-roadtrip. Men inte skulle de åka till Torpa, nej, det bestämde de sig för att spara till en annan gång. Istället bar blåbäret till...

Gunnebo slott! En av de finaste naturområdena i Borås omnejd (väldigt bred omnejd, då förstås)

Framme! Vackrare dag kunde de inte bett om, med solen (lite väl varm, men okej) gassande från en klarblå himmel som fick de putsade kolonnerna och välansade häckarna att se mer gudomliga ut än vanligt.

 De två unga damerna slog sig ned på en höjd bredvid ett solur som hade sol under hela tiden de var där. De hade med sig så himla mycket grejer att det inte gick för sig att inte göra en gif utav det.

Stilleben

Efter (eller var det kanske innan...) inmundigandet av de exceptionellt professionella (och smaskiga) kycklingspetten som Catrine tillagat gick flickorna på upptäcktsfärd genom trädgården, uppför en trappa till en terass, tillbaka ner, längsmed en grusgång, in i gårdsbutiken vars utbud tyvärr inte riktigt var vad Linda hade förväntat sig, förbi en restaurang och en kryddträdgård, sedan tillbaka genom en lövklädd stig bland buskar och grenar. 

Lyckligtvis var deras saker kvar på filtarna när vi kom tillbaka. Linda återtog sin plats under paraplyparasollet men fick snart sällskap av Catrine och de filosoferade i den varma skuggan på allt vad livet har att erbjuda. Linda fick nog ned ungefär en mening eller så på papper, not exactly her brightest moment...

Klockan slog tre och slottsteatern med Claes Malmberg i spetsen satte igång med dunder och brak så de packade ihop sig och gav sig iväg. De tog en omväg och lyssnade på Bruce Springsteen, favoriter från -79, och Disney. 

Den första av many happy roadtrips - check!

Puss och kram, standardbanan

//Violflickorna

Vi bytte nummer, du bodde långt bort. +29, där det är mörkt nu...

Åh ja, Veronica, gud vad du är bra.

Jag tog bussen till Göteborg igår kväll med Allis och Ellen, vi skulle se Veronica Maggio på Liseberg. En bussresa i min smak - med musik i öronen, moln på himlen och solen påväg ner bakom en röd horisont.

Kvällen fortsatte i mysig takt, vi anlände till Liseberg och gick omkring en stund. Bland fina hus, söta balkonger, blinkande spelmaskiner, barnvagnar, godisbutiker och parker spenderade vi en promenad omkring.

När det började dra ihop sig till 8, då Maggio skulle kliva på, gick vi bort mot den stora scenen i tron om att det skulle vara knökfullt. Det var inte tomt, men det var inte packat med folk heller, det var precis lagom. Vi hittade oss en plats halvlångt ifrån scen där vi kunde växla blicken mellan scen och storbildskärmen.

Prick åtta (hur underbart är det inte med stora stjärnor som kommer i tid) börjar strålkastarna och spotlightsen blinka och fara omkring, kompade av ett elektroniskt hav av dunkande musik. Ut på scen springer Veronica Maggio och min mage slår en volt....

...när hon sedan öppnar med min absoluta favorit "Finns det en så finns det flera" i en upptempo, basdunkande version är jag såld. Resten av spelningen är jag i trans, och hela jag ler av lycka. Jag har sett henne live en gång innan, den där magiska veckan på Peace & Love 2011, och igår fick jag tillbaka lite av den euforin som jag gick hög på den veckan.

På storbildsskärmen kunde man se hennes ansiktsuttryck, kroppsspråk, skratt och även tårar i ögonen när hon tillägnade kvällens spelning åt deras bortgångne crew-medlem. I högtalarna kunde man höra hennes nasala röst och hur hon stönade, lite för mycket enligt vissa, men precis sådär som gör henne så himla bra. Och på scen kunde man se henne på riktigt, springa, dansa och vara där för sin publik.

Stopp, Vi kommer alltid ha Paris, Satan i gatan (!), I staden växer inga blommor, Mitt hjärta blöder, Måndagsbarn, V för Vendetta och Snälla bli min var några av de låtar som fyllde den rosaskimrande Göteborgskvällen med magi. Och när jag inte trodde att det inte kunde bli bättre tittar jag upp och ser en fiskmås segla förbi ensam ovanför den gammelrosa scenen med dramatiska moln i samma kulör i bakgrunden.

Det måste skrikas "SOMMAR!!", och det gör det - hon gör det åt oss alla. I form av Jag kommer. Det är saligt. Hon börjar stort, och avslutar större. Det må vara en sommardänga, men den är otroligt bra, och jag har (som så många andra) gjort överlyckliga ungdomsdumheter till den låten.

Åh Veronica, gud vad du är bra!

Ciao!
// Catrine

Nu har jag ju inget bättre för mig ändå...

....men att sitta och kopiera över kontaklistan från en telefon till en annan för hand var kanske inte det jag hade hoppats att jag skulle spendera dagen med.

Men så går det när man har en (fenomenal!) iPhone som kan (fenomenalt!) säkerhetskopiera sig så att det enda man behöver göra är att byta ut det lilla SIM-kortet och sen synka den nya mobilen med datorn. Eller det hade varit fallet, om inte min (fenomenala!) iPhone hade varit så skruttig och icke kapabel att längre säkerhetskopiera.

Till råga på det orkade jag säkertskopiera den senast i februari någon gång, just för att den strular så, och när jag då gjorde ett sista försök och kopplade in den i datorn nu återställdes den till februari. Allt som hänt senaste halvåret är borta...

...jippei-f*cking-yay!!

Så nej, iPhone är inte så FENOMENAL!



// Catrine

Att omprogrammera en hjärna

Störning.
Definition på NE: "dysfunktion, inom medecin och psykologi term för avvikelse från det normala i någon kroppslig eller psykisk process."

Jag råkar vara en person som stör mig på saker (jag stör mig bland annat på att jag stör mig på saker...). Jag stör mig på saker som jag själv gör ibland och jag stör mig på olika saker beroende på dagsform. Jag gör det inte till en vana att basunera ut vilka och vad jag stör mig på, jag håller det för mig själv (hoppas jag, ibland råkar man ju ut för att hjärnan stänger av sig och helt plötsligt säger man någonting som kommer ut helt fel eller som man efteråt över huvud taget knappt minns).

Vissa småsaker kan jag tycka att det är okej att störa sig på, som ett visst typ av beteende eller ordval.

Men när jag sedan gått över sekvensen/scenen/händelseförloppet i huvudet så kommer jag alltid till slutsatsen att det inte ger mig någonting att störa mig på allt som jag gör. Varför irritera mig om det inte skänker mig glädje eller visdom? Varför ens bry sig?

På senare tid har jag försökt att bara strunta i det och tycka att folk får väl vara, tala, tycka och tänka som de vill och jag har ju ingenting alls med det att göra.

Det är bara det att det tar ett tag att omprogrammera min överbelastade hjärna.

//L

So, help me decide. Help me to make up, make up my mind. Wouldn't that save you?

Ligger ute på soffan på altanen och kisar upp mot tältets tak, luktar på vinden som susar förbi och längtar efter speciella personer i singular.

Jag lyssnar på Matthew Perryman Jones, Lisa Nilsson, Bon Iver osv.

Det känns lite konstigt att inte vara i skolan när jag ändå är såpass kapabel som jag är. Men jag vet att jag är för sjuk för att vara i skolan, dessutom kan jag smitta med mitt halsont så det är ingen som vill ha mig där.

Men jag är hemma-trött. Ni vet man kan ju vara skol-trött, jag är motsatsen.

Nu är det visserligen underbart att få ligga i solen (genom tältdukens tak) och dagdrömma i den sommarvärme som är kvar... Har med mig alla läxor och sånt som ska göras ut, men min hjärna är feberfallerad, så det blir inte mycket gjort.

Ciao!

// Catrine