Glöm inte att titta in på nya stället!
Nu är vi igång på nytt! hälsa på oss här!
Kram och på återseende!
//Violflickorna
tisdag 25 december 2012
lördag 15 december 2012
VIOLFLICKORNA BYTER ADRESS
NY ADRESS
Tyvärr måste vi meddela att vi lämnar blogspot som blogg-domän, då vi har haft krångel med att lägga upp bilder nu på senaste tiden. Därför byter vi nu till en annan adress, men konceptet och våra idéer kvarstår. Vi hoppas att ni läsare hänger er kvar, in på år nummer två, inpå den nya bloggen.
// Violflickorna/Linda och Catrine
Tyvärr måste vi meddela att vi lämnar blogspot som blogg-domän, då vi har haft krångel med att lägga upp bilder nu på senaste tiden. Därför byter vi nu till en annan adress, men konceptet och våra idéer kvarstår. Vi hoppas att ni läsare hänger er kvar, in på år nummer två, inpå den nya bloggen.
// Violflickorna/Linda och Catrine
onsdag 5 december 2012
The Mystery!
Hade inte tänkt titta på årets julkalender eftersom jag blivit besviken varje gång under de år som gått.
Men så har ju alla sagt att den var så himla bra.
Så jag tänkte att det var värt att ge en chans.
Tror jag har blivit besatt.
Jag blir helt lyrisk av gamla anrika slott, legender och myter om spöken, lönnrum och tavlor med titthål!
Jag längtar till nästa avsnitt!
//L
Men så har ju alla sagt att den var så himla bra.
Så jag tänkte att det var värt att ge en chans.
Tror jag har blivit besatt.
Jag blir helt lyrisk av gamla anrika slott, legender och myter om spöken, lönnrum och tavlor med titthål!
Jag längtar till nästa avsnitt!
//L
tisdag 4 december 2012
Håll ögonen öppna för..
..imorgon är det en speciell dag, och vi violflickor har en liten överraskning till er läsare. Med de få orden lämnar vi er undrande, hungriga efter mer och galet nyfikna till morgondagen.
// Catrine
// Catrine
måndag 3 december 2012
Cheap Monday
Jag vet inte riktigt vad som hände idag. Jag har fyra inlämningar, en månads sömnbrist, en dansuppvisning där jag måste klippa av min festival-armband, 4 kilo onyttigheter mer på kroppen än i början av hösten, uttjatade listor med musik på Spotify och otaliga adventsljusstakar att placera ut i huset.
Idag har jag gått runt i min päls (100% äkta polyester) som jag hittade uppe på vinden bland andra vinterjackor. Kombinerat med rutiga pyjamasbyxor och fluffiga monstertofflor med glittriga klor anser jag att jag satte dagens outfit. "Fab!" som Hanna, Felicia eller David skulle sagt.
Jag har snott en färgad ljusslinga (som egentligen ska viras kring en liten bordsgran vi använt någon gång för femtioelva biljarder år sedan och sparat för att vi inbillat oss att den kommer se mindre malplacerad ut i huset nästa år...) och hängt upp i fönstret. Om man kisar mot den blir världen liite mer sagolik.
Jag har numera en 180 cm bred säng i mitt rum. Som ni alla förstår är 90 + 90 = löjligt stor säng med plats för typ 5 Catrine alternativt Catrine som ligger i X-formation, kuddar som jag aldrig haft plats med innan och te/godis/mat i massor. Awsome!
(här skulle det vara en bild på min fina ljusslinga, men det ville inte datorn gå med på, ugh!)
// Catrine
Idag har jag gått runt i min päls (100% äkta polyester) som jag hittade uppe på vinden bland andra vinterjackor. Kombinerat med rutiga pyjamasbyxor och fluffiga monstertofflor med glittriga klor anser jag att jag satte dagens outfit. "Fab!" som Hanna, Felicia eller David skulle sagt.
Jag har snott en färgad ljusslinga (som egentligen ska viras kring en liten bordsgran vi använt någon gång för femtioelva biljarder år sedan och sparat för att vi inbillat oss att den kommer se mindre malplacerad ut i huset nästa år...) och hängt upp i fönstret. Om man kisar mot den blir världen liite mer sagolik.
Jag har numera en 180 cm bred säng i mitt rum. Som ni alla förstår är 90 + 90 = löjligt stor säng med plats för typ 5 Catrine alternativt Catrine som ligger i X-formation, kuddar som jag aldrig haft plats med innan och te/godis/mat i massor. Awsome!
(här skulle det vara en bild på min fina ljusslinga, men det ville inte datorn gå med på, ugh!)
// Catrine
torsdag 29 november 2012
Fan, december ska ju vara en mysig månad!
Ahh, the wisdom!
Så sade en tjej i min klass häromdagen när vi just fått reda på att vi skulle få ytterligare en inlämningsuppgift innan jul. Med tanke på våra redan överfulla agendor var detta ett beslut som inte möttes av tjoande och rungande applåder. Då var det som om någonting liksom vaknade och jag tänkte att hon har ju så rätt. December ska ju vara den månad då man släntrar omkring bland snödrivor och ljusslingor, spånar julklappsidéer och gör julkort för fulla muggar!
Så jag bestämde mig kort och gott för att senast nästa fredag vara klar med alla våra arbeten. Jag inser att det är ett löfte som inte ens en tvättäkta slav (do sense the irony) skulle vilja göra, och det är således min ursäkt för att jag inte har varit och under nästa vecka heller inte kommer vara så aktiv här på vår eminenta blogg. Förhoppningsvis kommer jag dock lyckas bombardera er med underbart juliga inlägg när den veckan är över!
Two done, four to go
Men eftersom jag lovade att varje inlägg nu i november skulle innehålla musik tänkte jag föra en liten snabb diskussion om James Bond! Sedan jag såg Skyfall förra veckan har min Bond-besatthet åter börjat yttra sig.
Först och främst, vad är det med Bond-låtarna som gör att det är så tydligt att det är just Bond-låtar? Det har väl mycket att göra med att de är gjorda i moll, men å andra sidan, hur många låtar är inte det? Bond-låtarna är dessutom inte sorgliga, så som moll-låtar ofta är...
De är helt klart mystiska, nästan som att man till och med efter filmens slut känner att det finns gåtor kvar att lösa, något som får en att hela tiden vilja ha mer, det kanske är därför som mänskligheten ännu inte har tröttnat på denna kostymklädda superagent?
Ja, det är onekligen någonting oerhört med Bondlåtarna och det fascinerar mig att de alltid lyckas träffa så rätt, liksom både i harmoni både med den individuella filmens handling, men också med Bond-atmosfären i sig.
Bästa Bondarna är helt klart Sean Connery, Pierce Brosnan och nu då, Daniel Craig. Des performances incroyable!
Bästa Bondlåtarna:
Goldeneye (det var den första Bondfilmen jag såg och är fortfarande en favorit) - Tina Turner
Skyfall - Adele
From Russia with love - Matt Monro
Thunderball - Tom Jones
You only live twice - Nancy Sinatra
Live and let die - Paul McCartney
Bonsoir,
//L
Så sade en tjej i min klass häromdagen när vi just fått reda på att vi skulle få ytterligare en inlämningsuppgift innan jul. Med tanke på våra redan överfulla agendor var detta ett beslut som inte möttes av tjoande och rungande applåder. Då var det som om någonting liksom vaknade och jag tänkte att hon har ju så rätt. December ska ju vara den månad då man släntrar omkring bland snödrivor och ljusslingor, spånar julklappsidéer och gör julkort för fulla muggar!
Så jag bestämde mig kort och gott för att senast nästa fredag vara klar med alla våra arbeten. Jag inser att det är ett löfte som inte ens en tvättäkta slav (do sense the irony) skulle vilja göra, och det är således min ursäkt för att jag inte har varit och under nästa vecka heller inte kommer vara så aktiv här på vår eminenta blogg. Förhoppningsvis kommer jag dock lyckas bombardera er med underbart juliga inlägg när den veckan är över!
Two done, four to go
Men eftersom jag lovade att varje inlägg nu i november skulle innehålla musik tänkte jag föra en liten snabb diskussion om James Bond! Sedan jag såg Skyfall förra veckan har min Bond-besatthet åter börjat yttra sig.
Först och främst, vad är det med Bond-låtarna som gör att det är så tydligt att det är just Bond-låtar? Det har väl mycket att göra med att de är gjorda i moll, men å andra sidan, hur många låtar är inte det? Bond-låtarna är dessutom inte sorgliga, så som moll-låtar ofta är...
De är helt klart mystiska, nästan som att man till och med efter filmens slut känner att det finns gåtor kvar att lösa, något som får en att hela tiden vilja ha mer, det kanske är därför som mänskligheten ännu inte har tröttnat på denna kostymklädda superagent?
Ja, det är onekligen någonting oerhört med Bondlåtarna och det fascinerar mig att de alltid lyckas träffa så rätt, liksom både i harmoni både med den individuella filmens handling, men också med Bond-atmosfären i sig.
Bästa Bondarna är helt klart Sean Connery, Pierce Brosnan och nu då, Daniel Craig. Des performances incroyable!
Bästa Bondlåtarna:
Goldeneye (det var den första Bondfilmen jag såg och är fortfarande en favorit) - Tina Turner
Skyfall - Adele
From Russia with love - Matt Monro
Thunderball - Tom Jones
You only live twice - Nancy Sinatra
Live and let die - Paul McCartney
Ett litet smakprov av Sean Connery som James Bond i den allra första filmen, Dr. No
Bild från Pinterest
Bonsoir,
//L
söndag 25 november 2012
onsdag 21 november 2012
Nelly's reklamlåt
"One night I'll build a rocket and fly up to space..."
Och så är det någon mörk barock-tapet och glittriga klänningar som dansar runt bland skratt och clutches.
Eller något. Jag har letat och letat, men jag hittar den inte. Om någon skulle hitta den klinkande lilla låten med trummor i bakgrunden så dela gärna med er.
Jag är beredd att betala för det, en muffins, eller ett hedersomnämnande här på vår eminenta blogg..
// Catrine
Och så är det någon mörk barock-tapet och glittriga klänningar som dansar runt bland skratt och clutches.
Eller något. Jag har letat och letat, men jag hittar den inte. Om någon skulle hitta den klinkande lilla låten med trummor i bakgrunden så dela gärna med er.
Jag är beredd att betala för det, en muffins, eller ett hedersomnämnande här på vår eminenta blogg..
// Catrine
tisdag 20 november 2012
The guilty pleasure
En överdos av testosteron och en rosengömma
och lyssnar på värsta guilty-pleasures låten, och nej, jag kommer inte säga vilken det är. Låt fantasin flöda.
I like men just as much as the girl next door. Unfortunately.
och lyssnar på värsta guilty-pleasures låten, och nej, jag kommer inte säga vilken det är. Låt fantasin flöda.
måndag 19 november 2012
Min fina dag i bilder - with soundtrack
Where we belong - The Betrayed
Två av livets kanske bästa saker - kombinerade!
I'm Shakin' - Jack White
För teaparties i trädgårdar med snirkliga trädgårdsmöbler
The End - Amanda Jenssen
Solnedgång i skiv-form
Slow it Down - Amy MacDonald
Drömmar om rökiga hotellbarer
High Heels - Mando Diao
Glittrigt anteckningsblock med lönnfack
The Riddle - Nik Kershaw
Handmålade, snitsiga charlestondamer
Stargazer - Paloma Faith
Bonsoir, à la prochain fois!
//L
söndag 18 november 2012
Oh my, the Drumroll
Det finns vissa saker här i livet alla borde uppleva. Denna är en av dem.
HIMYM - Drumroll, Please
6:00-7:25
// Catrine
HIMYM - Drumroll, Please
6:00-7:25
// Catrine
torsdag 15 november 2012
Mele Kalikimaka - Bing Crosby
Så heter årets första nytillskott på min jul-lista och jag är så pepp!
För ett tag sedan var jag inne på att kolla på Chuck, sedan fick jag tag på första säsongen av Hawaii five-0 och precis som med Chuck finns det nästan alltid en låt i varje avsnitt som man så gärna skulle vilja hitta, men oftast är ju bara introt eller en brygga med. Ibland finner man dock bråkdelar av låttexter som man kan googla på och på så vis hitta hela låten, det är åtminstone så jag brukar göra.
Så Mele Kalikimaka (God Jul) på er!
//L
För ett tag sedan var jag inne på att kolla på Chuck, sedan fick jag tag på första säsongen av Hawaii five-0 och precis som med Chuck finns det nästan alltid en låt i varje avsnitt som man så gärna skulle vilja hitta, men oftast är ju bara introt eller en brygga med. Ibland finner man dock bråkdelar av låttexter som man kan googla på och på så vis hitta hela låten, det är åtminstone så jag brukar göra.
Så Mele Kalikimaka (God Jul) på er!
//L
onsdag 14 november 2012
Jag brukade vara vig, nu får jag bara ont i höften
Åh vad det är skönt när man är klar med en inlämning. Någonstans där i mitten kändes det där sista finliret man alltid gör onåbart. Och hur jobbig en inlämning än är brukar jag aldrig känna så. Det var väl just denna som var en seg jäkel.
Passar ju mig då, höhö..
Passar ju mig då, höhö..
Nu ska jag skriva en novell. Bara sådär. Kl 11 på natten.
Ja, är man en gudagåva till skönlitteraturen så..
Nej, riktigt så är det såklart inte. Men jag ska börja på den iaf.
Med tanke på att ett första utkast ska vara inne på fredag...
Höhö...
Inte lika roligt...
(inte för att det ovanstående var roligt heller)
(jag är helt enkelt en tråkig person)
Gud vilken rolig novell detta kommer bli.
Ciao!
// Catrine
Mr. King Kong
Nu har vi kommit till den punkt där ingen vuxen längre behöver följa med oss till klättringen, mig och Ellen då förstås.
Mahahah we are the masters with total control...
Vi småpratar alltid och diskuterar på vägen dit, och när vi väl anländer undrar vi varför vi inte lyssnar på spotify (En kilig sådan där nedräkning har åter ploppat upp i min spotify, det ogillas starkt) då, så det gör vi alltid på vägen hem.
Det blir mycket Hall of Fame, Radioactive och Payphone, liksom poppigt glad musik mixat med tunga trummor ger en skön liknelse till våra samtalsämnen som skiftar likt låtarna.
Det är fyra timmar varje vecka som vi kan gör nästan vad vi vill med.
Such freedom...
//L
Mahahah we are the masters with total control...
Vi småpratar alltid och diskuterar på vägen dit, och när vi väl anländer undrar vi varför vi inte lyssnar på spotify (En kilig sådan där nedräkning har åter ploppat upp i min spotify, det ogillas starkt) då, så det gör vi alltid på vägen hem.
Det blir mycket Hall of Fame, Radioactive och Payphone, liksom poppigt glad musik mixat med tunga trummor ger en skön liknelse till våra samtalsämnen som skiftar likt låtarna.
Det är fyra timmar varje vecka som vi kan gör nästan vad vi vill med.
Such freedom...
//L
Carnage
Igår begav sig två violflickor till Röda Kvarn för att se Carnage. Vi väntade in Hanna och Felicia och gick sedan in för att hitta platser i den alltid lika bekvämt folktomma biografen. Självklart lyckas det sätta sig en man precis framför Linda, och inte nådigt lång heller, så min violflicka fick hoppa ut och sitta själv. Alldeles själv.
Nu var filmen inte längre än en timme och en kvart som tur var.
Filmen i sig. Rolig. Enerverande. Sevärd. Frågolyftande.
På vägen hem, via busstorget där Hanna släpptes av, diskuterades filmen och dåliga lärare. Sedan gick vi tre uppåt, mot Felicias och mina kvarter där vi fastnade utanför Felicia och kom in på existentiella frågor om musik, tolerans, att vara kär, politisk korrekthet och att jag småaktigt värre tycker att Felicia är en sämre person för att hon tycker om Ulrik Munther och jag inte orkar tänkte tre steg längre.
Frusna fingrar delades åt tre håll och vi hamnade tillslut på våra egna gator.
Ciao!
// Catrine
Nu var filmen inte längre än en timme och en kvart som tur var.
Filmen i sig. Rolig. Enerverande. Sevärd. Frågolyftande.
På vägen hem, via busstorget där Hanna släpptes av, diskuterades filmen och dåliga lärare. Sedan gick vi tre uppåt, mot Felicias och mina kvarter där vi fastnade utanför Felicia och kom in på existentiella frågor om musik, tolerans, att vara kär, politisk korrekthet och att jag småaktigt värre tycker att Felicia är en sämre person för att hon tycker om Ulrik Munther och jag inte orkar tänkte tre steg längre.
Frusna fingrar delades åt tre håll och vi hamnade tillslut på våra egna gator.
Ciao!
// Catrine
tisdag 13 november 2012
bla blabla bla blabla
"Gud, uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut"
//L
lyssnar på the Libertine om och om och om och om igen.
//L
lyssnar på the Libertine om och om och om och om igen.
Har jag gjort fel nu....?
Om att leka med döden.
Pappa påväg ut till bilen för att åka och handla, jag gastar ömkligt från mitt rum där temperaturen är bastu-lik och äggstockarna protesterar i en molande jag-behöver-choklad-värk;
- Pappa, köp cacao också!
En timme senare, efter en tur till skafferiet, på jakt efter min efterlängtade vara.
- Pappa, köpte du ingen cacao?
- Jo, den står ovanför micron.
- Pappa, det där är oboy.
- Har jag gjort fel nu........?
// Catrine
Pappa påväg ut till bilen för att åka och handla, jag gastar ömkligt från mitt rum där temperaturen är bastu-lik och äggstockarna protesterar i en molande jag-behöver-choklad-värk;
- Pappa, köp cacao också!
En timme senare, efter en tur till skafferiet, på jakt efter min efterlängtade vara.
- Pappa, köpte du ingen cacao?
- Jo, den står ovanför micron.
- Pappa, det där är oboy.
- Har jag gjort fel nu........?
// Catrine
måndag 12 november 2012
gråzon VS. allas lika värde
Har suttit och läst lite på Facebook-sidan Vita Kränkta Män. För den som missat denna media-fluga är det en sida skapad av en man som ironiskt beklagar sig över att den vita, svenska, heterosexuella mannen har det svårt i samhället för att de beskylls all världens plågor av just icke-vita, icke-svenska, homosexuella och kvinnor. Sociala medier fullständigt svämmar över av ställningstaganden och yttranden som dessa. Även när personer inte menar att yttra sig granskas deras ordval och vad de säger kategoriseras in i fack med laddningar.
I vår klass är debatt en ständig sysselsättning, i klassrummet som runt bordet i matsalen som en fredagkväll, och jag gillar det. Att tilläggas bör även att det finns politiskt engagerade och intresserade som har en betydligt djupare kunskap i ämnen såsom t.ex. jämställdhet, och därmed lättare kan slänga med ord och begrepp än en liten obildad individ som jag.
Jag vill vara liberal, nytänkade, tolerant, icke-rasistisk, jämställd, fördomsfri och allt det som jag anser vara dygder. Men jag lyckas inte. Och jag tröttnar inte på att debattera, men jag tröttnar på de som ständigt ska vara så politiskt korrekta utan att inse att det finns en positiv sida av meningsskiljaktigheter och oliktänk. Sedan att det kostar i form av diskriminering med mera är jag medveten om, men det är inte diskussionen.
Jag anser att världen skulle bli en enda gråzon om alla könsroller, fördomar och kulturella olikheter skulle försvinna. Utan manligt och kvinnligt ingen romantik. Utan favorit-glasssmaker ingen variation. Utan arbetsvecka-hatare ingen jublande glädje klockan fem en fredag. Utan....ja, ni fattar.
Men å andra sidan är det kanske värt det om det betyder att grupper och individer skulle slippa förtryck och förföljelse. Priset för färg och flärd är helt enkelt för högt.
gråzon VS. allas lika värde
Min moraliska del säger gråzon, alla gånger. Men den känslomänniskan som bor i mig skulle ändå tycka att det vore jäkligt tråkigt.
Ciao!
// Catrine
I vår klass är debatt en ständig sysselsättning, i klassrummet som runt bordet i matsalen som en fredagkväll, och jag gillar det. Att tilläggas bör även att det finns politiskt engagerade och intresserade som har en betydligt djupare kunskap i ämnen såsom t.ex. jämställdhet, och därmed lättare kan slänga med ord och begrepp än en liten obildad individ som jag.
Jag vill vara liberal, nytänkade, tolerant, icke-rasistisk, jämställd, fördomsfri och allt det som jag anser vara dygder. Men jag lyckas inte. Och jag tröttnar inte på att debattera, men jag tröttnar på de som ständigt ska vara så politiskt korrekta utan att inse att det finns en positiv sida av meningsskiljaktigheter och oliktänk. Sedan att det kostar i form av diskriminering med mera är jag medveten om, men det är inte diskussionen.
Jag anser att världen skulle bli en enda gråzon om alla könsroller, fördomar och kulturella olikheter skulle försvinna. Utan manligt och kvinnligt ingen romantik. Utan favorit-glasssmaker ingen variation. Utan arbetsvecka-hatare ingen jublande glädje klockan fem en fredag. Utan....ja, ni fattar.
Men å andra sidan är det kanske värt det om det betyder att grupper och individer skulle slippa förtryck och förföljelse. Priset för färg och flärd är helt enkelt för högt.
gråzon VS. allas lika värde
Min moraliska del säger gråzon, alla gånger. Men den känslomänniskan som bor i mig skulle ändå tycka att det vore jäkligt tråkigt.
Ciao!
// Catrine
söndag 11 november 2012
Just a simple conversation, just a moment is all it takes. I wanna be there just to listen, and I don't wanna hesitate.
Tänker på att detta kanske är sista hösten jag sitter i mitt rum och myser med tända ljus och te. Tyvärr har man, oundvikligt, kommit till en tid då man ska gå vidare i livet. Jag vet inte var jag kommer att befinna mig om ett år, efter studenten. Det är väl en av de saker som gjort att jag alltid gillat skolan, det är en ständig trygghet som håller mig kvar här i Borås.
Eller ja, så ständig är den väl inte ändå. Den tar ju slut nu i juni.
På det viset är det nog ganska skönt för en student att ha så mycket att göra under våren i trean. Slutgiltiga betyg, studenten, balen, högskoleprovet, studentmössan, flaket, umgås med alla kompisar man inte lär träffa efter den där sista dagen, alla aktiviteter i skolan. Man har knappast tid att ha ångest över att man ska ut i det stora livet.
Nu var det inte framtids-ångest jag skulle skriva om, det gled så miserabelt in på det ändå. Det jag SKULLE skriva om var just höstmörker och mys i mitt rum. Som det varit sen jag lärde mig dricka te någon gång för länge sedan.
Det som krävs för en typisk höstkväll är:
Levande ljus lite överallt.
Alicia Keys' album As I Am, soundtracket från Moulin Rouge, och ibland när humöret faller sig in Veronica Maggio's Vinnaren som med fördel ska spelas i CD-spelare.
Projekt; böcker ska läsas (både nya och gamla favoriter från mellanstadiet), tavlor ska målas, teckningsserier ska färdigställas, fotoalbum ska fyllas med minnen och bilder.
Det ska vara mörkt och rått ute, det ska ätas frukt (helst clementiner), tekoppen ska fyllas på minst tre gånger, man ska ha massor med andra saker som måste göras men som man skiter i ändå, sängen ska vara nybäddad, man ska ha tofflor på sig (helst chock-rosa, leopardmönstrade med glittriga monsterklor) och så ska man få vara ifred.
(Rubrik, Tell You Something (Nana's reprise) - Alicia Keys)
Ciao!
// Catrine
Eller ja, så ständig är den väl inte ändå. Den tar ju slut nu i juni.
På det viset är det nog ganska skönt för en student att ha så mycket att göra under våren i trean. Slutgiltiga betyg, studenten, balen, högskoleprovet, studentmössan, flaket, umgås med alla kompisar man inte lär träffa efter den där sista dagen, alla aktiviteter i skolan. Man har knappast tid att ha ångest över att man ska ut i det stora livet.
Nu var det inte framtids-ångest jag skulle skriva om, det gled så miserabelt in på det ändå. Det jag SKULLE skriva om var just höstmörker och mys i mitt rum. Som det varit sen jag lärde mig dricka te någon gång för länge sedan.
Det som krävs för en typisk höstkväll är:
Te/The/Té/Thé.
Det ska vara mörkt och rått ute, det ska ätas frukt (helst clementiner), tekoppen ska fyllas på minst tre gånger, man ska ha massor med andra saker som måste göras men som man skiter i ändå, sängen ska vara nybäddad, man ska ha tofflor på sig (helst chock-rosa, leopardmönstrade med glittriga monsterklor) och så ska man få vara ifred.
(Rubrik, Tell You Something (Nana's reprise) - Alicia Keys)
Ciao!
// Catrine
torsdag 8 november 2012
When the moon is in the Seventh house, and Jupiter aligns with Mars
Vi kommer hem till Linda efter en lång dag i skolan, en tur till ICA för att köpa röd mjölk (för hos familjen Ahlin/Ekelin dricks det ingen grön, blå, gul, randig, glittrig mjölk inte!) och sist Ticnet för att köpa biljetterna till ÄLSKA MIG! av Alex Schulman. Äntligen vilar de i våra händer.
När jag står framför badrumsspegeln och kämpar med Lindas komplicerade vattenkran för att få rätt temperatur på vattnet hör jag stekpannan slamra ute i köket. Jag tassar ut med fötter, instängda i tubsockar, på det polerade parkettgolvet och när jag når hörnet in till köket slår en doft av pannkakor och rytmerna av 70-tal på Vinyl 107 från radion vid köksbordet mig.
Radion meddelar att det är torsdag kväll i världens vackraste huvudstad, Linda står och sjunger med till Aquarius och muffins trängs med ämneshäften och pennfack. Nu ska jag nog se till att knöka ner ett par muggar med té i trängseln, skriva om homosexualitet och gestalta skönlitterärt om frost.
// Catrine
När jag står framför badrumsspegeln och kämpar med Lindas komplicerade vattenkran för att få rätt temperatur på vattnet hör jag stekpannan slamra ute i köket. Jag tassar ut med fötter, instängda i tubsockar, på det polerade parkettgolvet och när jag når hörnet in till köket slår en doft av pannkakor och rytmerna av 70-tal på Vinyl 107 från radion vid köksbordet mig.
Radion meddelar att det är torsdag kväll i världens vackraste huvudstad, Linda står och sjunger med till Aquarius och muffins trängs med ämneshäften och pennfack. Nu ska jag nog se till att knöka ner ett par muggar med té i trängseln, skriva om homosexualitet och gestalta skönlitterärt om frost.
// Catrine
tisdag 6 november 2012
Fröken Jenssen
Vad är grejen med att stressa sönder efter lov? Det är som att bli straffad för att man varit ledig. Å andra sidan är det ju så förbaskat skönt när allt är klart att det nästan är värt det! Det är en ond cirkel det där... Jag sitter och skriver en essä som börjar likna ett färdigt stadie, hade ett samtal med Catrine, som jag såg som en välförtjänt paus. Sedan tyckte jag att jag förtjänade en till så jag lyssnade på två/tre låtar från Amanda Jenssens nya album Hymns for the Haunted och det ser lika fantastiskt ut som vanligt, jag vet inte vad det är med den kvinnan men allt hon rör vid blir guld, ungefär som Patrick Wolf. Ja, jag har snöat in mig på honom.
Men nu har jag väl pausat tillräckligt och kommer byta ämne till litteraturvetenskap!
Klicka på bild för källa!
//L
Men nu har jag väl pausat tillräckligt och kommer byta ämne till litteraturvetenskap!
Klicka på bild för källa!
//L
söndag 4 november 2012
ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-mad-mad-mad ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-madness
Ja, den låten hade jag med i mitt inlägg igår, så hur passande är det inte då att jag på en mack på väg hem från Narnia hittar hela albumet?
.JPG)
.JPG)
Det var ju ungefär fysiskt omöjligt att inte köpa den när den för det första var billigare än vad jag förväntat mig och dessutom stod och stirrade mig rätt i ansiktet!
Bonsoir
//L
.JPG)
.JPG)
Det var ju ungefär fysiskt omöjligt att inte köpa den när den för det första var billigare än vad jag förväntat mig och dessutom stod och stirrade mig rätt i ansiktet!
Bonsoir
//L
lördag 3 november 2012
Liksom inetsat i hjärnan
God morgon!
Dagens inlägg om musik blir rätt upp och ned en lista på låtar som jag någon gång i tiden fått på huvudet. Helt enkelt låtar som suttit i ett bra tag och som aldrig blivit dåliga, trots att jag lyssnat så mycket på dem. Jag tycker det är ett ganska skönt potpurri som man kanske kan plocka några nya favoriter ifrån? Enjoy!
Patrick Wolf - the libertine
house
time of my life
the city
the magic position
overture
Neko Case - I wish I was the moon
Lisa Ekdal - flyg vilda fågel
Muse - madness
The Majority Says - 114
Fun. - we are young
some nights
Christina Aguilera - something's got a hold on me
tough lover
I am a good girl
guy what takes his time
show me how you burlesque
your body
Maroon 5 - payphone
moves like jagger
misery
hands all over
Lars Winnerbäck - jag har väntat på ett regn
gå på vatten
nån annan
Boxing Gandhis - if you love me (why am I dyin'?)
Amy Macdonald - slow it down
The Andrews Sisters - sing, sing, sing (with a swing)
Hair Soundtrack - goodmorning starshine
hair
I got life
donna/hashish
aquarius
Fiona Apple - every single night
jonathan
valentine
daredevil
extraordinary machine
detta är långt ifrån alla men för den här gången avslutar vi med:
Queen - somebody to love
good old fashioned loverboy
another one bites the dust
bicycle race
a kind of magic
one vision
I want it all
I want to break free
don't stop me now
killer queen
bohemian rhapsody
who wants to live forever
bisous!
//L
Dagens inlägg om musik blir rätt upp och ned en lista på låtar som jag någon gång i tiden fått på huvudet. Helt enkelt låtar som suttit i ett bra tag och som aldrig blivit dåliga, trots att jag lyssnat så mycket på dem. Jag tycker det är ett ganska skönt potpurri som man kanske kan plocka några nya favoriter ifrån? Enjoy!
Patrick Wolf - the libertine
house
time of my life
the city
the magic position
overture
Neko Case - I wish I was the moon
Lisa Ekdal - flyg vilda fågel
Muse - madness
The Majority Says - 114
Fun. - we are young
some nights
Christina Aguilera - something's got a hold on me
tough lover
I am a good girl
guy what takes his time
show me how you burlesque
your body
Maroon 5 - payphone
moves like jagger
misery
hands all over
Lars Winnerbäck - jag har väntat på ett regn
gå på vatten
nån annan
Boxing Gandhis - if you love me (why am I dyin'?)
Amy Macdonald - slow it down
The Andrews Sisters - sing, sing, sing (with a swing)
Hair Soundtrack - goodmorning starshine
hair
I got life
donna/hashish
aquarius
Fiona Apple - every single night
jonathan
valentine
daredevil
extraordinary machine
detta är långt ifrån alla men för den här gången avslutar vi med:
Queen - somebody to love
good old fashioned loverboy
another one bites the dust
bicycle race
a kind of magic
one vision
I want it all
I want to break free
don't stop me now
killer queen
bohemian rhapsody
who wants to live forever
bisous!
//L
fredag 2 november 2012
Vem är du?
Det går ju en reklam på spotify nu, att man kan analysera sin musik för att se vilken stil man ska ha, hur man ska klä sig, ha håret osv, för musiken identifierar ju oss faktiskt på sätt och vis. Jag skrev i ett tidigare inlägg att när jag lyssnar på Amanda Jenssen så känner jag mig som mig själv och det är faktiskt så att miljön jag ser framför mig när jag lyssnar på henne skulle jag ge nästan vad som helst för att få leva i.
Men det är ju inte bara Amanda Jenssen som jag lyssnar på. Det är heller inte bara Lars Winnerbäck eller Belle & Sebastian. Jag kan verkligen inte placera mig själv i ett fack eller genre för jag lyssnar på så oändligt mycket olika saker. Jag har perioder då jag lyssnar extra mycket på vissa saker, förra året lyssnade jag till exempel nästan uteslutande på jazz. Riktigt skön, mjuk lounge-jazz.
Ibland får jag perioder på flera veckor då jag har dille på en specifik låt som jag lyssnar på om och om igen. Kents 999 är ett exempel på det. Om jag scrollar ned en bit i min spotify-historik finns hela sidor med bara den låten.
Kanske är det ett särskilt album jag lyssnar på konstant varje dag när jag kommer hem från skolan?
Veckan därpå lyssnar jag på Nightwish på högsta volym och the symphonic metal ekar mellan väggarna bara för att några dagar senare ersättas av Julie London eller Billie Holiday.
Jag kan se ett mönster i dessa musikaliska skiftningar.
Min kära medbloggerska och tillika violflicka Catrine introducerade mig till 90-talets magiska värld med, åtminstone för mig, denim i centrum. Jag skrev en lista på sådant som jag tittade extra mycket på, lyssnade extra mycket på och längtade extra mycket efter just den tidpunkten. För en tjej som till 99% bar klänning började det se ovanligt pojkigt ut:
-Michael Fassbender
-Denim
-Motion
-Svartvitt
-Maroon 5 (Hands all over)
-intensifyit.eu
-Baddräkter
-Skägg
-Tatueringar
-Jane Eyre
-Lara Croft
-Peak Performance
-Sport
-Sherlock Holmes
Och nu slits jag mellan olika klädstilar som jag gillar lika mycket utan att finna någon balans, precis som min spretiga musiksmak. Det blir som att jag får anamma olika sidor av mig själv när jag vill se ut på ett visst sätt, eller så får jag lägga till vissa detaljer i varje utseende som återkopplar till en gemensam stil. Ja, ni hör ju. Det är ju löjligt.
Men så slår jag mig då och då ned och kommer alltid fram till samma slutsats. Det finns en viss musik som jag alltid återkommer till, och majoriteten av all musik jag lyssnar på bär spår av just den musikstilen. Sedan kommer jag på att den där musiken hör ihop med ett visst mode som jag också kan koppla till varje stil jag tycker om och slits emellan, en stil som innehåller både det där flickiga, sockersöta och det lite smutsiga, ruffiga, tuffare.
Darling 60's, I embrace you.
À bientôt!
//L
Bilder: Pinterest, Elsa, Sandra, selfinspiration, intensifyit
Ibland får jag perioder på flera veckor då jag har dille på en specifik låt som jag lyssnar på om och om igen. Kents 999 är ett exempel på det. Om jag scrollar ned en bit i min spotify-historik finns hela sidor med bara den låten.
Kanske är det ett särskilt album jag lyssnar på konstant varje dag när jag kommer hem från skolan?
Veckan därpå lyssnar jag på Nightwish på högsta volym och the symphonic metal ekar mellan väggarna bara för att några dagar senare ersättas av Julie London eller Billie Holiday.
Jag kan se ett mönster i dessa musikaliska skiftningar.
Min kära medbloggerska och tillika violflicka Catrine introducerade mig till 90-talets magiska värld med, åtminstone för mig, denim i centrum. Jag skrev en lista på sådant som jag tittade extra mycket på, lyssnade extra mycket på och längtade extra mycket efter just den tidpunkten. För en tjej som till 99% bar klänning började det se ovanligt pojkigt ut:
-Michael Fassbender
-Denim
-Motion
-Svartvitt
-Maroon 5 (Hands all over)
-intensifyit.eu
-Baddräkter
-Skägg
-Tatueringar
-Jane Eyre
-Lara Croft
-Peak Performance
-Sport
-Sherlock Holmes
Och nu slits jag mellan olika klädstilar som jag gillar lika mycket utan att finna någon balans, precis som min spretiga musiksmak. Det blir som att jag får anamma olika sidor av mig själv när jag vill se ut på ett visst sätt, eller så får jag lägga till vissa detaljer i varje utseende som återkopplar till en gemensam stil. Ja, ni hör ju. Det är ju löjligt.
Men så slår jag mig då och då ned och kommer alltid fram till samma slutsats. Det finns en viss musik som jag alltid återkommer till, och majoriteten av all musik jag lyssnar på bär spår av just den musikstilen. Sedan kommer jag på att den där musiken hör ihop med ett visst mode som jag också kan koppla till varje stil jag tycker om och slits emellan, en stil som innehåller både det där flickiga, sockersöta och det lite smutsiga, ruffiga, tuffare.
Darling 60's, I embrace you.
À bientôt!
//L
Bilder: Pinterest, Elsa, Sandra, selfinspiration, intensifyit
torsdag 1 november 2012
November, sweet November
Ja, så blev det november och jag kan äntligen sätta igång med en liten följetong som jag funderat på att ha. Eftersom November är den sista höstmånaden på året och jag fyller år då, ska den få bli tillägnad musik. Fast egentligen väntade jag bara på nästa månadsskifte för att jag ville sätta igång med det, så att det blev november var bara ren slump.
I vilket fall kommer majoriteten, om inte alla, mina inlägg den här månaden att ha någon koppling till musik och här kommer det första!
Mina Topp 10 album (av de jag har då, annars tycker jag inte riktigt att det räknas).
Jag har inte rankat dem med flit, men det blir ju lite så att de som kommer först kanske är lite bättre eftersom det blir så lätt att skriva om dem då.
1. GOD HELP THE GIRL
I vilket fall kommer majoriteten, om inte alla, mina inlägg den här månaden att ha någon koppling till musik och här kommer det första!
Mina Topp 10 album (av de jag har då, annars tycker jag inte riktigt att det räknas).
Jag har inte rankat dem med flit, men det blir ju lite så att de som kommer först kanske är lite bättre eftersom det blir så lätt att skriva om dem då.
1. GOD HELP THE GIRL
Ja, vad säger man? Jazz, poppigt, medryckande, flödande piano på pasteller och korniga svartvita bilder från sextiotalet. Så känner jag när jag lyssnar på den och jag sätter bara på den när jag är på humör. Det är inte en sådan skiva som får en att må bättre när man mår dåligt, men man kan sätta på den när man redan mår bra och genast må ännu bättre. Finns på Spotify.
Bästa spåren är:
Act of the apostle
Funny little frog
Perfection as a hipster
2. DAUGAVA
Min första skiva med Lars Winnerbäck. Den har ett slags liv i sig som de andra albumen inte har. Det är inte provocerande, det är inte genomgående dystert eller rockigt, det är en så perfekt blandning av allt som han gör så bra.
Jag lyckas aldrig riktigt komma på rätt genre för Winnerbäck. Han började som progg, börjar nu dra sig mot rocken, men befinner sig ändå någonstans mitt emellan. Den här skivan har lite av allt, och varje låt från varje hörn av musikperiferin är så klockren och de finns alla på den här skivan.
Lyssna.
Bästa spåren:
Otvivelaktigt Jag har väntat på ett regn
men också
Jag fattar ingenting
Kom hem nu
Gå på vatten
3. HAPPYLAND
Jag sade en gång att när jag lyssnar på Amanda Jenssen är jag mig själv, helt utan undantag, varje gång. Av någon anledning stämmer det. Hennes riviga röst och låtarna med den tunga basen, texterna som är som hämtade från en matrosfilm på femtiotalet. Jag ser rökiga hamnpubar, glassiga stadsbarer med jukeboxes och karlar i kostym med snedkammat hår och mustasch och mitt i alltihopa står jag och dansar lindy hop med den stiligaste mannen på haket.
Suck.
Bästa spåren:
The End
I Choose You
Charlie
The Rebounder
Morninglight
4. WRITE ABOUT LOVE
Omslaget är rosa, skivan är rosa, musiken är rosa. Finns inte så mycket mer att säga än:
Sockervadd.
Bästa spåren:
I want the world to stop
Come on sister
5. BREAK UP
En fullständig slump, jag sätter på tv:n och fram hoppar Ellen Degeneres (DeGeneres?) som intervjuar dessa två stjärnor. Så jag kollade upp dem på Spotify och fastnade.
Det är någon slags pop skulle jag nog kunna säga, men det är svårt att lägga det i ett fack. Jazzpop kanske? Jag visste inte att Scarlett Johansson kunde sjunga, och hennes fulla kapacitet kan jag heller inte dela med mig av, men på den här skivan har hon en nonchalant, lite hes röst som gör sig hemma i lägenheten i New Girl, opolerat tegel, liksom, fina grejer. Pete Yorns röst är inte fy skam heller, dessutom hade jag nog köpt albumet även om jag inte gillat musiken, för omslaget är så grymt snyggt!
Bästa spåren:
Relator
I don't know what to do
Blackie's dead
6. MORE MODERN SHORT STORIES FROM HELLO SAFERIDE
Det är svenskt, det är berättelser.
Det är filmmusik.
Bästa spåren:
I wonder who is like this one
Middleclass
Anna
7. VOLUME ONE
It's spring. Ungefär så står det på deras hemsida, och det är en ganska träffande beskrivning. Om det är en färg så är den gul, precis som på omslaget. Passar bra till chokladmjölk och soliga balkonger. Det var så jag lyssnade på den första gången.
Bästa spåren:
I was made for you
Sweet Darling
8. SINGEL
WInnerbäcks livligaste album och det som mest genomsyrar nyförälskelse, eller ja, det är ju min tolkning, men jag får känslan av att han var glad när han skrev musiken och det gör skivan så mycket bättre.
Bästa spåren:
Elden
Jag vill gå hem med dig
9. IT'S NOT ME, IT'S YOU
Det är så samhällskritiskt att jag får rysningar. Hennes brittiska dialekt är vad som gör musiken och den är liksom speldoseliknande. Jag gillar särskilt spåret Him.
10. CURRENT AFFAIRE MEDIUM RARE
Jag har verkligen ingen aning om vad låtarna handlar om, men det finns någonting där, orden sjungs med annorlunda betoningar, takten ändras ständigt mitt i låtarna och hon kan hålla tonen ett bra tag. Hennes hår är snyggt och hon ser inte ut som alla andra, rätt fina kriterier om ni frågar mig.
Bästa spår:
Meet a bear
Some girls some boys
Och det var det för den här gången!
//L
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)