Jag brukade vara vig, nu får jag bara ont i höften

Åh vad det är skönt när man är klar med en inlämning. Någonstans där i mitten kändes det där sista finliret man alltid gör onåbart. Och hur jobbig en inlämning än är brukar jag aldrig känna så. Det var väl just denna som var en seg jäkel.

Passar ju mig då, höhö..

Nu ska jag skriva en novell. Bara sådär. Kl 11 på natten.

Ja, är man en gudagåva till skönlitteraturen så..

Nej, riktigt så är det såklart inte. Men jag ska börja på den iaf.

Med tanke på att ett första utkast ska vara inne på fredag...

Höhö...

Inte lika roligt...

(inte för att det ovanstående var roligt heller)

(jag är helt enkelt en tråkig person)

Gud vilken rolig novell detta kommer bli.

Ciao!

// Catrine