Nu har vi kommit till den punkt där ingen vuxen längre behöver följa med oss till klättringen, mig och Ellen då förstås.
Mahahah we are the masters with total control...
Vi småpratar alltid och diskuterar på vägen dit, och när vi väl anländer undrar vi varför vi inte lyssnar på spotify (En kilig sådan där nedräkning har åter ploppat upp i min spotify, det ogillas starkt) då, så det gör vi alltid på vägen hem.
Det blir mycket Hall of Fame, Radioactive och Payphone, liksom poppigt glad musik mixat med tunga trummor ger en skön liknelse till våra samtalsämnen som skiftar likt låtarna.
Det är fyra timmar varje vecka som vi kan gör nästan vad vi vill med.
Such freedom...
//L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar