A Day at the Races

Igår var vi som sagt var och kollade på inspelningen av två avsnitt av postkodsmiljonären. Rickard Sjöberg är faktiskt så lång som det ryktas. Under första inspelningen satt jag och Linnéa högst upp på läktaren bakom heta stolen, det var skönt, inga kameror i ansiktet och man behövde inte sitta överdrivet still eller le tills käkarna värkte.

Men... andra gången hamnade jag på första raden precis bakom Rickard själv. Vid en punkt märkte jag att någonting fladdrade oroväckande i näsan men jag kunde naturligtvis inte åtgärda det eftersom vi var mitt i sändning. En annan gång knarrade en kameramans sko när han smög över golvet och vi var tvungna att hålla oss för skratt i flera minuter innan vi skulle applådera då ljudet var tillräckligt högt för att maskera våra vackert klingande skratt.

Annat kul var att programledaren i fråga hade under den första inspelningen de blankaste skor jag någonsin har sett. Skojigt nog hade en herre i klassen matchat honom precis, de hade till och med samma färg på slipsen.

På stationen hittade jag ett superfint anteckningsblock kände att det efter månader av att hålla fingrarna i styr var dags att köpa ett nytt. Egentligen borde det åka ner i min blocklåda men det är så fint så jag vill ha det framme. Synd bara att jag inte kan ha alla framme, de är ju så himla fina!

På vägen hem var alla jättetrötta och höll på att somna/somnade med hörlurar i öronen. Det var ganska ansträngande att gå och spänna sig av kyla för att man tagit på sig för lite om man säger så...

Vi var en sväng på Beyond Retro också, men där hittades nada.
//Linda