Men efter mina tidigare erfarenheter med Steve Carell så bestämde jag mig för att ge mig på den ändå, det är en rätt omtalad film bland oss ungdomar.
Ja den mötte mina förväntningar på alla de plan som jag trott att den skulle, fylld med snuskig humor och pinsamma förnedringstillfällen för Carell i sin tafatta roll som Andy. Konversationer utan varken ett könsord eller grova synonymer till just det dåd som Andy inte lyckats med än fanns det få utav. Carell förlöjligas gång på gång utav sina medarbetare i deras "hjälpförsök" att hitta honom en tjej.
Trots den typiska ungdomshumorn, med sina myntade uttryck som förekommer i samma typer av filmer, med försöken att inte vara uppenbart djupa - så blir den just det. Det var inte Rogen & Co.'s typiska publik som idag satt med ögonen limmade på skärmen, för hur inskränkt jag än är med det påståendet är det ju en ung, manlig publik som kopplas till filmer som dessa.
Så trots att jag vanligtvis är ute efter fina filmer, med kärlekshistorier som får det att fladdra av lycka i magen, så ställde jag in mig på "killhumor". Fast sen blev det inte så ändå, den hade ett fladder-slut (ja förlåt, nu bröt jag mot min regel om att aldrig avslöja slut på filmer) och en djup mening. Inte utan skämt och en liten knuff på seriositeten såklart.
Ciao!
// Catrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar