You're gonna be bad for business, I can tell

Idag har jag pluggat så mycket att jag är riktigt stolt över mig själv! Skrivit klart två arbeten och en debattartikel, så efter det belönade jag mig själv med en smaskig sallad och en av de vackraste filmerna som finns, nämligen Moulin Rouge av geniet Baz Luhrman. Hans filmer är så fulla av vackra repliker, färger, och makalösa filmvinklar att jag blir helt snurrig. Och han gör en helt vanlig story till någonting alldeles särskilt.
   Han gjorde Romeo och Julia med Leonardo DiCaprio och Claire Danes 1996 och innan jag såg den hade jag enorma fördomar, trots att jag redan sett Moulin Rouge, men blev omvänd så fort jag lade ögonen på första scenen. Hans filmer är så teatraliska, vilket jag tycker om. Jag har fått höra att jag har lite för lätt att tycka om filmer, att jag inte är så kritisk, och det kan jag hålla med om, till viss del, för om jag inte gillar en film så börjar jag direkt leta efter småsaker som är bra som jag sedan fäster mig vid, men mitt öga är verkligen inte helt okritiskt.
   Moulin Rouge handlar om den unge författaren Christian (Ewan McGregor) som år 1899 reser till Paris för att skriva om frihet, skönhet, sanning och kärlek, hamnar av en slump (där en narkoleptisk argentinare spelar in) på danshaket och bordellen Moulin Rouge där han förälskar sig i helt fel kvinna (Nicole Kidman). har man inte sett den är det dags att göra det för den är helknäpp, vacker, fullproppad med kärlek och miljöer att dö för, precis som en film ska vara.

beaucoup d'amour

//L