Jag ska ut på äventyr, men har förberett inlägg varav det första förhoppningsvis kommer upp på torsdag, november 1st, the start of a gloriously automn-ish month!
Tills dess, på återseende, kära vänner!
//L
måndag 29 oktober 2012
Vi hörs på torsdag!
Jag har gjort mig en frukostpåse, packat hela förmiddagen och borde verkligen sova nu då jag ska stiga upp om tre och en halv timma.
Jag ska ut på äventyr, men har förberett inlägg varav det första förhoppningsvis kommer upp på torsdag, november 1st, the start of a gloriously automn-ish month!
Tills dess, på återseende, kära vänner!
//L
Jag ska ut på äventyr, men har förberett inlägg varav det första förhoppningsvis kommer upp på torsdag, november 1st, the start of a gloriously automn-ish month!
Tills dess, på återseende, kära vänner!
//L
lördag 27 oktober 2012
Nej men visst, det är ju bara en vecka på Menorca, lätt att återskapa.
Mitt block, med alla anteckningar till projektarbetet. Med 20 handskrivna sidor om annat. Med oräkneliga tankar som jag aldrig kommer komma på att tänka igen. Ett rätt viktigt block.
Ändå skulle det prompt med att skrivas i när jag badade. Inte var det heller en oturlig medelhavsvåg som slog mot en klippa och färgade sidorna i utsmetat bläck. Det hade ju varit charmigt, kanske tillochmed förståeligt i sin i-ögonblicket-atmosfär. Nej, det var i badkaret på hotellrummet.
Hade tillochmed lagt en handduk över mina knän för att förebygga fuktskador på baksidan av blocket.
*plask* sa det.
Tack och lov fanns det en toarulle i närheten som fick styckas upp och läggas mellan bladen. Men ändå. Ibland, tar skrivarlusten över förnuftet. Idag, var ett sådant tillfälle.
Adios!
// Catrine
fredag 26 oktober 2012
Om bebisljud
Det är så häftigt när småbarn (bebisar/ungar?) som ännu inte lärt sig prata, imiterar ljud som de vuxna gör. Trots att deras avsikt (förmodligen) inte är att faktiskt säga någonting, låter deras ljud ändå som perfekta ord.
Det är rätt tufft.
Det är rätt tufft.
Om sådant som försvunnit och det som kommit efter
Jag lagade ett armband häromdagen, som varit sönder i säkert ett år. Den lilla berlocken har legat på botten av någon låda i flera månader, men så tack vare sig en oförutsedd, helt skild händelse kunde jag äntligen laga det, vilket i sin enkelhet innebär att jag trädde en berlock på en tråd. Innovativt, eller vad tycks?
Under en genomgång i svenska slängde jag ett öga på berlocken som består av en enkel kvadrat med flera små kvadrater i, ni vet en sådan som är klassisk på tipspromenader för frågan "hur många fyrkanter kan ni se?". Längst upp sticker en tennisboll fram och tanken är att den ska symbolisera en nätrullare och de såldes av bröstcancerfonden under Stockholm Open 2008, eller kanske 2007. Jag hade på mig det ett tag, tog sedan av det för att sedan ta på det igen i nian. Så någon gång nu på gymnasiet fick det åter bo på min handled innan bandet gick sönder. Men nu sitter det alltså där igen.
Jag kom att tänka på hur stor del av mitt liv tennisen tog upp; sex år. Det var ju en fantastisk period då jag lärde mig nya saker, men framför allt blev jag duktig. Jag tävlade mycket och tyckte att det var fantastiskt, trots att jag aldrig blev av med nervositeten innan matcherna, men det fanns ingenting (och få saker som kan göra det än idag) som slog känslan när man satte matchbollen i krysset och vann matchen. Att jag lyckades göra det en ansenlig mängd gånger tycker jag är otroligt, särskilt med tanke på hur många duktiga tjejer det finns där ute.
Så fort jag tänker tillbaka på den tiden inser jag hur mycket jag saknar det, delvis för att det var en sport jag tyckte om, men också för gemenskapen och vännerna jag fick som inte finns i mitt liv längre. Jag vet varför jag slutade, och jag kommer inte börja spela igen på den nivån, men det sista jag vill är att tappa det, tappa tennisen eller glömma hur mycket jag älskar sporten. Men jag har inte spelat på snart mer än ett halvår och det glider ifrån mig mer och mer.
Det var viktigt för mig att ta en paus. När jag inte längre såg fram emot träningarna kunde jag inte se någon anledning att fortsätta, för att det blev för mycket, till och med när jag gick ner i träningstid. Det fanns en period i femman eller sexan när jag hade träning måndag, onsdag, fredag, teater på tisdagar och orkester (yes , I know) innan träningen på onsdagar. Just då var allting så roligt att jag inte såg stressen i det hela. När jag slutade med musiken gick jag upp i träningstid och tävlade mer än vad jag gjort tidigare och det bästa var att det gick bra för mig. Men någonstans på vägen slutade det att vara roligt och jag kan än idag inte komma på varför.
För nu saknar jag det så mycket.
Jag ser det som en period som var tvungen att ta slut, att jag skulle hitta någonting nytt att göra. Vid den tidpunkten ville jag inget annat än att kunna komma hem från skolan och inte behöva gå någonstans. Men inte nöjde jag mig med det, för några månader senare var jag så uttråkad att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Så det var dags för mig att börja med någonting nytt.
Jag satt hemma och tittade på Singing in the rain och tänkte att det vore häftigt att lära mig steppa, sedan hittade jag videon jag lade upp igår och då var det inget snack om saken.
Efter ett och ett halvt år med steppen, närmare bestämt förra hösten, tog Ellen med mig till klätterdomen och sedan var jag fast där. Så visst finns det saker att göra, men jag kan inte hjälpa att undra hur mitt liv hade sett ut idag om jag fortsatt spela tennis. Förmodligen hade jag inte lärt mig steppa eller klättra, och hur tråkigt hade inte det varit? Allt har sin tid, är det någon som har sagt.
//L
Under en genomgång i svenska slängde jag ett öga på berlocken som består av en enkel kvadrat med flera små kvadrater i, ni vet en sådan som är klassisk på tipspromenader för frågan "hur många fyrkanter kan ni se?". Längst upp sticker en tennisboll fram och tanken är att den ska symbolisera en nätrullare och de såldes av bröstcancerfonden under Stockholm Open 2008, eller kanske 2007. Jag hade på mig det ett tag, tog sedan av det för att sedan ta på det igen i nian. Så någon gång nu på gymnasiet fick det åter bo på min handled innan bandet gick sönder. Men nu sitter det alltså där igen.
Jag kom att tänka på hur stor del av mitt liv tennisen tog upp; sex år. Det var ju en fantastisk period då jag lärde mig nya saker, men framför allt blev jag duktig. Jag tävlade mycket och tyckte att det var fantastiskt, trots att jag aldrig blev av med nervositeten innan matcherna, men det fanns ingenting (och få saker som kan göra det än idag) som slog känslan när man satte matchbollen i krysset och vann matchen. Att jag lyckades göra det en ansenlig mängd gånger tycker jag är otroligt, särskilt med tanke på hur många duktiga tjejer det finns där ute.
Så fort jag tänker tillbaka på den tiden inser jag hur mycket jag saknar det, delvis för att det var en sport jag tyckte om, men också för gemenskapen och vännerna jag fick som inte finns i mitt liv längre. Jag vet varför jag slutade, och jag kommer inte börja spela igen på den nivån, men det sista jag vill är att tappa det, tappa tennisen eller glömma hur mycket jag älskar sporten. Men jag har inte spelat på snart mer än ett halvår och det glider ifrån mig mer och mer.
Det var viktigt för mig att ta en paus. När jag inte längre såg fram emot träningarna kunde jag inte se någon anledning att fortsätta, för att det blev för mycket, till och med när jag gick ner i träningstid. Det fanns en period i femman eller sexan när jag hade träning måndag, onsdag, fredag, teater på tisdagar och orkester (yes , I know) innan träningen på onsdagar. Just då var allting så roligt att jag inte såg stressen i det hela. När jag slutade med musiken gick jag upp i träningstid och tävlade mer än vad jag gjort tidigare och det bästa var att det gick bra för mig. Men någonstans på vägen slutade det att vara roligt och jag kan än idag inte komma på varför.
För nu saknar jag det så mycket.
Jag ser det som en period som var tvungen att ta slut, att jag skulle hitta någonting nytt att göra. Vid den tidpunkten ville jag inget annat än att kunna komma hem från skolan och inte behöva gå någonstans. Men inte nöjde jag mig med det, för några månader senare var jag så uttråkad att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Så det var dags för mig att börja med någonting nytt.
Jag satt hemma och tittade på Singing in the rain och tänkte att det vore häftigt att lära mig steppa, sedan hittade jag videon jag lade upp igår och då var det inget snack om saken.
Efter ett och ett halvt år med steppen, närmare bestämt förra hösten, tog Ellen med mig till klätterdomen och sedan var jag fast där. Så visst finns det saker att göra, men jag kan inte hjälpa att undra hur mitt liv hade sett ut idag om jag fortsatt spela tennis. Förmodligen hade jag inte lärt mig steppa eller klättra, och hur tråkigt hade inte det varit? Allt har sin tid, är det någon som har sagt.
//L
torsdag 25 oktober 2012
Bond... James Bond
Ni som inte har sett de nya cola-burkarna har onekligen missat något! Det är nästan värt at köpa en bara för att...
//L
//L
så stolt
jag gjorde kokospannkakor till frukost idag (som faktiskt blev fina) och smaskade förnöjt i mig dem medan jag (äntligen!) tittade på det första avsnittet på säsong 3 av Hawaii 5-0.
Och en minnesvärd anteckning (ja, för de som kan se vad står...)
Ha en fin torsdag, jag ska snart sticka iväg och steppa järnet!
//L
Jag menar kolla bara på dem! Så stolt, tihi!
Ha en fin torsdag, jag ska snart sticka iväg och steppa järnet!
//L
En liten instickare...
Då epokerna Romantiken och Upplysningen ligger på kartan i flera ämnen samtidigt har jag haft mycket tid att läsa om Rousseau och Voltaire, två kända filosofer som verkade under var sin epok, fast samtidigt... SÅ under någon av alla dessa timmar jag spenderat med näsan i en bok kom jag över en liten rolig detalj, eller ja, jag fann den underhållande åtminstone.
Om jag minns rätt blev Voltaire rasande på Rousseaus bok Émile som handlar om barnuppfostran. Han skrev ned saker i marginalen av sitt exemplar som "skurk!", "å den dåren" osv. Några år senare när de båda var döda bestämde man sig för att flytta Voltaires kvarlevor från Champagne till Paris för att placeras bredvid Rousseaus, kanske för att de båda hade stor inverkan på sin tid, jag har egentligen ingen aning.
Nå, för att komma till poängen i det hela fick jag, när jag läste detta, en makaber bild av de båda männen i sina kistor, fortfarande efter 250 år, tjafsandes likt småungar om vem som haft rätt och fått störst betydelse genom historierna. Gärna med perukerna på sned, halvgenomskinliga och med alla åkommor kvar... lite som Jean och Staffan i Mysteriet på Greveholm.
Ja, det var allt, och ni inte fann det underhållande fick ni i alla fall en liten historialektion!
//L
Om jag minns rätt blev Voltaire rasande på Rousseaus bok Émile som handlar om barnuppfostran. Han skrev ned saker i marginalen av sitt exemplar som "skurk!", "å den dåren" osv. Några år senare när de båda var döda bestämde man sig för att flytta Voltaires kvarlevor från Champagne till Paris för att placeras bredvid Rousseaus, kanske för att de båda hade stor inverkan på sin tid, jag har egentligen ingen aning.
Nå, för att komma till poängen i det hela fick jag, när jag läste detta, en makaber bild av de båda männen i sina kistor, fortfarande efter 250 år, tjafsandes likt småungar om vem som haft rätt och fått störst betydelse genom historierna. Gärna med perukerna på sned, halvgenomskinliga och med alla åkommor kvar... lite som Jean och Staffan i Mysteriet på Greveholm.
Ja, det var allt, och ni inte fann det underhållande fick ni i alla fall en liten historialektion!
//L
onsdag 24 oktober 2012
Tintin och bläckfisken
Perdon, que se llama este café?
(Ursäkta, vad heter detta cafét?)
Ja, det var den enda hyfsat kapabla, spanska, mening jag trodde skulle komma ur min mun denna dag. eller resan för den delen. Jag har varit himla segstartad med spanskan, och endast svarat fåordigt. Jag har tillochmed blivit utklassad av pappa....
Igår anlände vi till Menorca 7.35, och efter att ha varit uppe sen 9.00 dagen innan tuppade jag av 36 timmar senare, med endast några korta tupplurer på flera obekväma ställen i bagaget. Kanske var det en av anledningarna att jag inte fick fram något vettigt.
På restaurangen ikväll, efter ett glas Hierbas (menorkinsk likör, som smakar lakrits (usch!) som skulle testas), ett glas rött vin till maten och alldeles för lite vatten under dagen, flöt det dock på bra. Med servitören på El Pulpo, som förövrigt såg ut som Tintin.
Det är ju pinsamt att en lagom mängd alkohol ska behövas.
Nu är jag trött, och lite små-lullig. Ska gå och sova ut, vakna imorgon för en intensiv dag med naturvandringar, betydligt fler glas vatten, och skam över detta inlägg som säkert är fyllt av skriv-fel av olika slag.
Men men, är det live-reportage så är det.
Buenas noches!
// Catrine
(Ursäkta, vad heter detta cafét?)
Ja, det var den enda hyfsat kapabla, spanska, mening jag trodde skulle komma ur min mun denna dag. eller resan för den delen. Jag har varit himla segstartad med spanskan, och endast svarat fåordigt. Jag har tillochmed blivit utklassad av pappa....
Igår anlände vi till Menorca 7.35, och efter att ha varit uppe sen 9.00 dagen innan tuppade jag av 36 timmar senare, med endast några korta tupplurer på flera obekväma ställen i bagaget. Kanske var det en av anledningarna att jag inte fick fram något vettigt.
På restaurangen ikväll, efter ett glas Hierbas (menorkinsk likör, som smakar lakrits (usch!) som skulle testas), ett glas rött vin till maten och alldeles för lite vatten under dagen, flöt det dock på bra. Med servitören på El Pulpo, som förövrigt såg ut som Tintin.
Det är ju pinsamt att en lagom mängd alkohol ska behövas.
Nu är jag trött, och lite små-lullig. Ska gå och sova ut, vakna imorgon för en intensiv dag med naturvandringar, betydligt fler glas vatten, och skam över detta inlägg som säkert är fyllt av skriv-fel av olika slag.
Men men, är det live-reportage så är det.
Buenas noches!
// Catrine
Ögonblick #2
De där kvällarna (helst på den första riktiga höstdagen med blå himmel) när det är sådär lugnt, man har inget särskilt som man ska göra, kanske har man tidigare under dagen blivit klar med ett arbete, klarat något man trodde skulle gå åt pipsvängen eller bara någonting annat som man bara är riktigt nöjd med.
Jag har haft två sådana kvällar på rad nu, känns oerhört lyxigt.
You'll be saying darling, our haircuts aside, we are just like Bonnie and Clyde
Åhh i lördags var det dags för den sista planeringsdagen inför vår höstlovsresa! Vi åkte hem till Linnéa som hade dukat fint med massa fika.
Så drog alla fram sina almanackor och färdigställde veckoschemat
Vissa var lite extra taggade!
Trots vår förmåga att konstant komma in på sidospår (om än mycket trevliga sådana) lyckades vi ändå bli helt klara!
//L
tisdag 23 oktober 2012
Calling in from Cala'n Porter, Menorca.
Sitter på en småkylig uteservering och har precis stoppat i mig gummi-lika bläckfiskringar.
Har idag sett femton fina saker och oräkneliga ytterligare som jag inte kommer ihåg. Menorca är fint, och lugnt. Fullständigt kolungt. Kan tänka mig att slå mig ner här någon gång när jag når ålderns höst, om jag nu lyckas med det.
Strökatter, trånga gränder, stenmurar, en soluppgång sedd genom ett flygplansfönster och en öm nacke efter att ha spenderat natten till idag på en vänthalls-bänk på Barcelona flygplats är några av de saker jag hunnit med.
Padre ska se på fotbollsmatchen som sänds här på en tv i baren/restaurangen, men jag beger mig till rummet - där jag lär kollapsa på två röda. Jag hade lagt upp en bild på mig med spanska atmosfären i bakgrunden för att ge det hela lite autenticitet om jag bara hittat pappas webcam-program på datorn - men det kanske är lika bra det, då hade jag behövt nypa mig i kinderna för att se så solbränd ut som jag borde vara men inte är efter en dag i 25-gradigt solsken.
Buenas noches!
// La chica agotada ( Catrine)
Har idag sett femton fina saker och oräkneliga ytterligare som jag inte kommer ihåg. Menorca är fint, och lugnt. Fullständigt kolungt. Kan tänka mig att slå mig ner här någon gång när jag når ålderns höst, om jag nu lyckas med det.
Strökatter, trånga gränder, stenmurar, en soluppgång sedd genom ett flygplansfönster och en öm nacke efter att ha spenderat natten till idag på en vänthalls-bänk på Barcelona flygplats är några av de saker jag hunnit med.
Padre ska se på fotbollsmatchen som sänds här på en tv i baren/restaurangen, men jag beger mig till rummet - där jag lär kollapsa på två röda. Jag hade lagt upp en bild på mig med spanska atmosfären i bakgrunden för att ge det hela lite autenticitet om jag bara hittat pappas webcam-program på datorn - men det kanske är lika bra det, då hade jag behövt nypa mig i kinderna för att se så solbränd ut som jag borde vara men inte är efter en dag i 25-gradigt solsken.
Buenas noches!
// La chica agotada ( Catrine)
Igår mådde jag som kola
Men idag är det tisdag vilket alltid gör en glad. Lunch och eftermiddagskaffe till Chuck följs av studerande och kombinerat musiksurfande. Sedan infinner sig ett slags vakuum där tid bara försvinner utan att jag efteråt riktigt kan redogöra för vad jag har gjort. Sedan pluggar jag förhoppningsvis lite till.
Jag lyssnar en hel del på Jack White's I'm Shakin.
Skriver dikter på Litterär Gestaltning.
Försöker hitta inspiration till mitt projektarbete medan jag drömmer om att kunna dansa såhär
*suck*
à la prochain fois!
//L
Jag lyssnar en hel del på Jack White's I'm Shakin.
Skriver dikter på Litterär Gestaltning.
Försöker hitta inspiration till mitt projektarbete medan jag drömmer om att kunna dansa såhär
*suck*
à la prochain fois!
//L
måndag 22 oktober 2012
Vi får se om jag kommer hem igen.
Då var det dags! Om en timme går bussen och vid den här tiden imorgon är jag på Menorca.
Plockar ihop de sista nödvändigheterna. Höll på att glömma solglasögonen! (!!!)
Fast just nu går jag mest och trampar runt i huset.
Känns som en evighet innan vi kommer iväg.
Jag ser framför mig en vecka full med skriva, skriva, skriva och sol och mysiga barer och häftiga hus och vackra utsikter och...ja vi får se om jag ens vill komma hem igen.
Jag är lite nervös att mina förhoppningar brutalt kommer att krossas...
..har ju hänt förr när man är ute och reser.
Aja, shall not be gnälling!
Nu måste jag kila, pappa letar efter någonstans att lägga pengarna vi hämtat ut på kycklinggula Forex och styr just nu sin kos mot min plånbok. Och jag vill bespara honom den pinsamma stämning som kommer uppstå när han hittar tampong-kondom-alvedon-facket som ligger precis jämte mynten...
Ciao! Adios!
// Catrine
Plockar ihop de sista nödvändigheterna. Höll på att glömma solglasögonen! (!!!)
Fast just nu går jag mest och trampar runt i huset.
Känns som en evighet innan vi kommer iväg.
Jag ser framför mig en vecka full med skriva, skriva, skriva och sol och mysiga barer och häftiga hus och vackra utsikter och...ja vi får se om jag ens vill komma hem igen.
Jag är lite nervös att mina förhoppningar brutalt kommer att krossas...
..har ju hänt förr när man är ute och reser.
Aja, shall not be gnälling!
Nu måste jag kila, pappa letar efter någonstans att lägga pengarna vi hämtat ut på kycklinggula Forex och styr just nu sin kos mot min plånbok. Och jag vill bespara honom den pinsamma stämning som kommer uppstå när han hittar tampong-kondom-alvedon-facket som ligger precis jämte mynten...
// Catrine
söndag 21 oktober 2012
Sköljer ur ett nytömt glasspaket, gör plats för på tåget-pannkakor och ställer klockan.
Packat inför resan under hela dagen. Resfebern är inte här än, den lyser med sin frånvaro. Imorgon åker vi vid 12, det mesta är klart men något säger mig att vi kommer vara ute i sista minuten med något ändå.
Sommarkläder passades på att bytas ut...
...mot höst/vintergarderoben.
Fast färger och korta shorts drar nästa vecka ett sista flämtande andetag på Menorca, innan de hamnar på vinden över vinterns mörka månader.
Massvis med mackapärer; två kamerahus, fem objektiv, ett stativ, minneskort, kortläsare, batterier, dator, laddare till allting....
..och inte att glömma, muffen till ljudinspelaren, numera namngiven Holger.
Fusklapp till spanskans grammatik packas ner och glasspaketet som ska rymma mat på tågresan ner till Kastrup töms (så duktigt) av mig till mys-filmen Larry Crowne innan jag sätter mig och petar ihop spellistor att ladda in i mobilen.
// Catrine
Sommarkläder passades på att bytas ut...
...mot höst/vintergarderoben.
Fast färger och korta shorts drar nästa vecka ett sista flämtande andetag på Menorca, innan de hamnar på vinden över vinterns mörka månader.
Massvis med mackapärer; två kamerahus, fem objektiv, ett stativ, minneskort, kortläsare, batterier, dator, laddare till allting....
..och inte att glömma, muffen till ljudinspelaren, numera namngiven Holger.
Fusklapp till spanskans grammatik packas ner och glasspaketet som ska rymma mat på tågresan ner till Kastrup töms (så duktigt) av mig till mys-filmen Larry Crowne innan jag sätter mig och petar ihop spellistor att ladda in i mobilen.
// Catrine
Ett slut på mitten av veckan och en början på ett veckoslut
Ciao!
// Catrine
lördag 20 oktober 2012
Ölbad och äggröra.
Är trött på alla dessa schampon, balsam, fuktkrämer, nagelbandsbehandlingar och annat som intalas oss gör nytta för skönhet och kropp till facila pris i stil med 400 kr/ml. Har därför startat ett projekt; jag gör en färd genom huskurernas stora värld.
Öl-inpackning för finare hår: Blöt ner torrt hår med öl, ha i under en sväng i bastun eller ett varmt bad, duscha ur som vanligt med shampo och balsam.
Luktar förj*vligt (spec. då jag inte klarar av varken smaken eller lukten av öl), och håret trasslar sig under tiden man häller i det. Håret blir dock fint efteråt och antog, enligt mig, också en lite mörkare ton. För längre hår kan en 50cl:are behövas men en 33cl:are räcker längre än man tror, alkostyrkan eller typen av öl spelar ingen roll.
Ägg-inpackning för starkare hår: Kleta ut (ja, så mycket mer glamouröst blir det inte) råa ägg i hårbotten och hår, massera in och låt det sitta i en stund (15-20 min kanske?). Skölj ur med vatten och använd balsam vid behov.
Luktar än värre än ölen, tänk er omelett blandad med fuktigt hår så är ni hyfsat rätt. Tänk på att inte sitta i direkt solljus, ett för varmt rum (bastu är alltså inte att rekommendera) eller att skölja ur håret med varmt vatten då äggen då "tillagas" och ni har äggröra i hela hårbotten. Kan vara lite knepigt att få ur, och det behövs mycket balsam för att slippa kråkbon i håret. Har inte sett resultatet än (håret torkar fortfarande).
Avocado mot torra armbågar: Dela en avocado, gröp ur kärnan och lite av fruktköttet för att få plats med armbågarna, sitt så länge ni orkar (desto längre desto bättre, ja, tills avokadon börjar bli dålig efter någon dag då såklart...om någon tänkt vara så ambitiös).
Upplevde inte direkt någon skillnad, är nog en sak som kräver regelbunden användning för att resultat ska märkas. Känns som ett dyrt slöseri på en god frukt, alternativet är att ta lite av fruktkött och göra en egen inpackning/kräm, så slipper man använda hela frukten.
Citronsaft i håret: Ta saften från citroner (2 st för längre hår) och blöt ner håret, i kombination med vistelse i solen, för att få ljusare färg.
Sliter på håret, ungefär som en blekning/slingning, men är billigt och kan med fördel spädas ut med vatten (eller ersättas med saltvatten om det finns tillgängligt) i en blomspruta för att slippa fruktkött i håret. Ger även snyggt, strandrufsigt hår under själva behandlingen.
// Catrine
 |
| Ägg för starkare hår; billigare, naturligare, ja. Men bättre? |
Öl-inpackning för finare hår: Blöt ner torrt hår med öl, ha i under en sväng i bastun eller ett varmt bad, duscha ur som vanligt med shampo och balsam.
Luktar förj*vligt (spec. då jag inte klarar av varken smaken eller lukten av öl), och håret trasslar sig under tiden man häller i det. Håret blir dock fint efteråt och antog, enligt mig, också en lite mörkare ton. För längre hår kan en 50cl:are behövas men en 33cl:are räcker längre än man tror, alkostyrkan eller typen av öl spelar ingen roll.
Ägg-inpackning för starkare hår: Kleta ut (ja, så mycket mer glamouröst blir det inte) råa ägg i hårbotten och hår, massera in och låt det sitta i en stund (15-20 min kanske?). Skölj ur med vatten och använd balsam vid behov.
Luktar än värre än ölen, tänk er omelett blandad med fuktigt hår så är ni hyfsat rätt. Tänk på att inte sitta i direkt solljus, ett för varmt rum (bastu är alltså inte att rekommendera) eller att skölja ur håret med varmt vatten då äggen då "tillagas" och ni har äggröra i hela hårbotten. Kan vara lite knepigt att få ur, och det behövs mycket balsam för att slippa kråkbon i håret. Har inte sett resultatet än (håret torkar fortfarande).
Avocado mot torra armbågar: Dela en avocado, gröp ur kärnan och lite av fruktköttet för att få plats med armbågarna, sitt så länge ni orkar (desto längre desto bättre, ja, tills avokadon börjar bli dålig efter någon dag då såklart...om någon tänkt vara så ambitiös).
Upplevde inte direkt någon skillnad, är nog en sak som kräver regelbunden användning för att resultat ska märkas. Känns som ett dyrt slöseri på en god frukt, alternativet är att ta lite av fruktkött och göra en egen inpackning/kräm, så slipper man använda hela frukten.
Citronsaft i håret: Ta saften från citroner (2 st för längre hår) och blöt ner håret, i kombination med vistelse i solen, för att få ljusare färg.
Sliter på håret, ungefär som en blekning/slingning, men är billigt och kan med fördel spädas ut med vatten (eller ersättas med saltvatten om det finns tillgängligt) i en blomspruta för att slippa fruktkött i håret. Ger även snyggt, strandrufsigt hår under själva behandlingen.
// Catrine
fredag 19 oktober 2012
Tanten med rosa regnrock
tanten med rosa regnrock
hon går snabbt
för att vara
tant
med sin rullator
hon prejar löven
i pälsmössa
vaggar hon förbi
passerar
de låga balkongerna
och gatlamporna
i allén
hon rullar vidare
kanske mot ica
för att köpa
bröd
kaffebröd
tanten med rosa regnrock
hon går snabbt
för att vara
tant
hon kunde preja
mig
med sin rullator
om hon ville
//L
hon går snabbt
för att vara
tant
med sin rullator
hon prejar löven
i pälsmössa
vaggar hon förbi
passerar
de låga balkongerna
och gatlamporna
i allén
hon rullar vidare
kanske mot ica
för att köpa
bröd
kaffebröd
tanten med rosa regnrock
hon går snabbt
för att vara
tant
hon kunde preja
mig
med sin rullator
om hon ville
//L
I here your name in certain circles, and it always makes me smile. I spend my time, thinking about you, and it's almost driving me wild.
"Klockan är två (och sexton minuter) på natten och det här är ekot."
"En ung kvinna påträffades sent på natten till fredagen i sitt kök med en korsordstidning, maniskt färdiglöst, och en penna fortfarande hårt greppad av handen. Det avsvalnade téet och det stora antalet låtar som spelats på mobilen som hittades jämte på bordet tyder på att detta var ett allvarligt och långvarigt anfall av korsords-hets, ett allt vanligare syndrom hos unga."
Missing You - John Waite (rubrik)
Låt kärleken slå rot - Ted Gärdestad
The Animals Where Gone - Damien Rice
Dancing in the Sheets - Shalamar
Can't Fight the Feeling - Celine Dion
Steel Bars - Michael Bolton
Din Mamma - Oskar Linnros
Because the Night - Cascada
If I Can't Have You - Kelly Clarkson
Holding Out for a Hero - Bonnie Tyler
Ciao!
// Catrine
"En ung kvinna påträffades sent på natten till fredagen i sitt kök med en korsordstidning, maniskt färdiglöst, och en penna fortfarande hårt greppad av handen. Det avsvalnade téet och det stora antalet låtar som spelats på mobilen som hittades jämte på bordet tyder på att detta var ett allvarligt och långvarigt anfall av korsords-hets, ett allt vanligare syndrom hos unga."
Missing You - John Waite (rubrik)
Låt kärleken slå rot - Ted Gärdestad
The Animals Where Gone - Damien Rice
Dancing in the Sheets - Shalamar
Can't Fight the Feeling - Celine Dion
Steel Bars - Michael Bolton
Din Mamma - Oskar Linnros
Because the Night - Cascada
If I Can't Have You - Kelly Clarkson
Holding Out for a Hero - Bonnie Tyler
Ciao!
// Catrine
onsdag 17 oktober 2012
Den skitiga välfärds-bortskämdheten
Vill bara varna, innan ni läser vidare, att om ni är på det minsta bra humör eller kanske är ute efter något att förbättra ett redan dåligt humör med ska ni inte läsa vidare. Följande inlägg är fyllt av ångest, kritik, existentiella tonårsfrågor med deprimerande svar. Jag har varnat er, now you're on your own.
Det är så mycket som rusar omkring i mitt lilla, ovissa huvud just nu. Det är inte så många beklämmande måsten, och ingen direkt stress heller. Men ändå infinner sig den apatiska omöjligheten att komma igång och göra de enklaste av saker. Vissa kallar det hösthumör, den idylliska sommaren dör ut tillsammans med det goda humöret för att göra plats för den regniga hösten med allt mer tilltagande mörker.
Det är bland annat den här skitiga välfärds-bortskämdheten som surrar i huvudet:
- På måndag åker jag till Menorca en vecka med pappa, han bjuder mig på det så att jag kan få göra ett intressant projektarbete - en reseskildring.
- För två veckor sen tog jag ut min tandställning och fick (förutom beskedet att jag skulle dit på en kontroll om två månader och sen aldrig behöver gå dit igen) Borås snyggaste leende.
- I mars, på min födelsedag, ska jag gå på Alex Schulmans show "Älska mig!" för att min syster gav mig det i tidig 19-årspresent.
- Fick tillbaka skolårets första skrivning förra veckan och satte högsta betyg.
- Har två lektioner själaguld i veckan i form av Litterär Gestaltning.
- Hittade en ny favoritdikt häromdagen.
- Var ute och sprang i helgen, efter passet satte jag mig på en sten vid Kypesjön i solen med musik i öronen. Shuffle-funktionen på mobilen var i sitt esse, somnade och vaknade en halvtimme senare, fullständigt avslappnad.
Jag har en sak som inte riktigt går min väg för tillfället, en. Och det låter jag gå ut över allt annat. Så j*vla bortskämt! Jag försöker vara glad, men som den genuina känsla glädje är går den inte riktigt att fejka. Jag hade känt mig som en skitstövel, om det hade funnits tid till det.
Om en vecka sitter jag på Menorca. Eller sannolikt är jag runt och går. På måndag styr vi kosen söderut, pappa och jag. Kanske kan några timmar terapi med tårna i turkosa havsvikar och The Cure i öronen råda bot på min melankoli. I denna stil ungefär...
// Catrine
Det är så mycket som rusar omkring i mitt lilla, ovissa huvud just nu. Det är inte så många beklämmande måsten, och ingen direkt stress heller. Men ändå infinner sig den apatiska omöjligheten att komma igång och göra de enklaste av saker. Vissa kallar det hösthumör, den idylliska sommaren dör ut tillsammans med det goda humöret för att göra plats för den regniga hösten med allt mer tilltagande mörker.
Det är bland annat den här skitiga välfärds-bortskämdheten som surrar i huvudet:
- På måndag åker jag till Menorca en vecka med pappa, han bjuder mig på det så att jag kan få göra ett intressant projektarbete - en reseskildring.
- För två veckor sen tog jag ut min tandställning och fick (förutom beskedet att jag skulle dit på en kontroll om två månader och sen aldrig behöver gå dit igen) Borås snyggaste leende.
- I mars, på min födelsedag, ska jag gå på Alex Schulmans show "Älska mig!" för att min syster gav mig det i tidig 19-årspresent.
- Fick tillbaka skolårets första skrivning förra veckan och satte högsta betyg.
- Har två lektioner själaguld i veckan i form av Litterär Gestaltning.
- Hittade en ny favoritdikt häromdagen.
- Var ute och sprang i helgen, efter passet satte jag mig på en sten vid Kypesjön i solen med musik i öronen. Shuffle-funktionen på mobilen var i sitt esse, somnade och vaknade en halvtimme senare, fullständigt avslappnad.
Jag har en sak som inte riktigt går min väg för tillfället, en. Och det låter jag gå ut över allt annat. Så j*vla bortskämt! Jag försöker vara glad, men som den genuina känsla glädje är går den inte riktigt att fejka. Jag hade känt mig som en skitstövel, om det hade funnits tid till det.
Om en vecka sitter jag på Menorca. Eller sannolikt är jag runt och går. På måndag styr vi kosen söderut, pappa och jag. Kanske kan några timmar terapi med tårna i turkosa havsvikar och The Cure i öronen råda bot på min melankoli. I denna stil ungefär...
// Catrine
The circus tent was struck by lightning, split in half. Oh dear.
En tårta i miniatyr som blev ersatt av en cupcake.
tisdag 16 oktober 2012
.JPG)
.JPG)
fredag 12 oktober 2012
Let seasons turn, grow paradise garden
08.00 Religion
En lyckad etisk debatt senare landade vi på Viskan där vi (faktiskt) pluggade, det funderades över filosofiska svar på frågor till Blade Runner, filades på argument mot abort, lästes Robinson Crusoe och klottrades en aning i en loggbok, allt ackompanjerat av två varma choklad och en latte.
Nu kan vädret få vara konstant ett tag. Den nykomna kylan och blåa himlen är högst välkommen, för nu kan jag faktiskt njuta av att solen skiner! Jag har haft på min fina höstväst som jag tänkte måste vara tillverkad av en någon högre makt av något slag, jag tvivlade på att mänskliga händer kunde göra så vackra saker, but I seem to stand corrected.
//L
onsdag 10 oktober 2012
Vinterviken (1996)
Det är jeans och bombarjackor.
Det är betongförorter och överklassvillor.
Det är Stockholm.
Det är 90-tal.
Det är orangea tåg och kantiga Volvos.
Det är "snacka" och inte "prata" som gäller.
Det är namn som Elisabeth och John-John.
Det är svensk ungdomsfilm när den är som bäst.
Vinterviken från 1996.
Ciao!
// Catrine
Det är betongförorter och överklassvillor.
Det är Stockholm.
Det är 90-tal.
Det är orangea tåg och kantiga Volvos.
Det är "snacka" och inte "prata" som gäller.
Det är namn som Elisabeth och John-John.
Det är svensk ungdomsfilm när den är som bäst.
Vinterviken från 1996.
 |
| Bild |
// Catrine
tisdag 9 oktober 2012
Violflickorna putsar på bloggen
Står framåtböjd över datorn och skriver mellan svängar fram och tillbaka i köket. Bakom mig står Linda och vispar ihop en pannkakssmet, som jag nu inviger i den ack så intressanta världen av podcasts med hjälp av en högtalare samt Alex och Sigge.
Tvärs över gatan i de upplysta rutorna på ett studentlägenhetshus går människor runt i sina världar i dockhus-storlek. Vi har ett par som sitter med värmd mat på tallrikarna och mjukiskläder på vardagsslitna kroppar. Vi har ukulele-mannen som för en gångs skull inte plinkar på sina ukulele-strängar, långsamt vankandes fram och tillbaka i den lilla ettan i sin knälånga sidenrock. Catrine och Linda förundras, tittar på honom genom fönster fulla av kvälls-spegelbilder, när han idag istället står framför en spegel med en pipa i munnen och pratar med sig själv.
Dagen började med att Catrine fick träffa Lindas systerdotter Josefin, och det gick friktionsfritt. Josefin varken grät eller skrek. Inte Catrine heller.
Sen käkade vi lunch,
och Linda klippte sig.
Vi har jobbat på bloggen idag, vi kom så långt som att bredda någon spalt och byta bakgrund för att sedan tappa bort det igen. Hurra för oss!
Sedan kollades det på Dark Shadows med Depp, Burton och Bonham-Carter.
Och vi är tillbaka här. Pannkakorna är klara, tack vare Linda, och vi ska kolla på ytterligare en film - Haywire .
Bonsoir!/Ciao!
// Violflickorna
Tvärs över gatan i de upplysta rutorna på ett studentlägenhetshus går människor runt i sina världar i dockhus-storlek. Vi har ett par som sitter med värmd mat på tallrikarna och mjukiskläder på vardagsslitna kroppar. Vi har ukulele-mannen som för en gångs skull inte plinkar på sina ukulele-strängar, långsamt vankandes fram och tillbaka i den lilla ettan i sin knälånga sidenrock. Catrine och Linda förundras, tittar på honom genom fönster fulla av kvälls-spegelbilder, när han idag istället står framför en spegel med en pipa i munnen och pratar med sig själv.
Dagen började med att Catrine fick träffa Lindas systerdotter Josefin, och det gick friktionsfritt. Josefin varken grät eller skrek. Inte Catrine heller.
Bonsoir!/Ciao!
// Violflickorna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)