För en stund sedan drog jag ned persiennerna i köket för att solen sken in på mig och skuggade tangentbordet, skärmen, lyste upp dammet som förblindade mig, jag svepte bort det och hostade. Nu skiner solen inte längre och persiennerna är uppdragna. Mitt hem är en bubbla som existerar utanför den vanliga världen, där jag andas som jag vill, dansar som jag vill och skrålar precis hur högt jag vill. Om jag tar ett steg utanför dörren spricker bubblan och jag kan inte laga den förrän jag har gått in igen. Ungefär så känns det.
Cirkusflickan har fått sitt hjärta krossat, men sedan då?
Lyssna på Patrick Wolf och hjälp mig komma på det.
Greppa en penna och skicka mig ett brev, förse mig med andra tankar och låt det komma tillbaka till mig. Berättelsen ska bli klar idag, det bara ska den. No matter what it takes.
//L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar