Och med vilken fasa kroppen rycker till, slungar knän och armbågar in i hårda kanter, tappar fäste med botten och halkar ner under vattenytan. Yrvaken och med ljummet vatten upp i näsborrarna slits jag ur min ljuva sömn i badkaret.
"JAG VILL HA DUSCHEN!"
, skriker min syster. När den första chocken lagt sig och jag återfått fästet på porslinsbotten gör stelheten i nacken och den kalla luften sig påmind. Omtumlad, öm och frusen svamlar jag till svar,
"Aa, du får la' komma in då'rå.."
Varför jag inte förpassar henne till duschen i källaren vet jag inte. Så hon står där (separat dusch och badkar) och schamponerar håret, babblar på om vad som hänt under dagen och jag ligger i mitt pissljumma badvatten och surar.
Men det borde man väl ändå fatta, att man inte stör någon som ligger och sover i ett badkar?
// Catrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar