Störning.
Definition på NE: "dysfunktion, inom medecin och psykologi term för avvikelse från det normala i någon kroppslig eller psykisk process."
Jag råkar vara en person som stör mig på saker (jag stör mig bland annat på att jag stör mig på saker...). Jag stör mig på saker som jag själv gör ibland och jag stör mig på olika saker beroende på dagsform. Jag gör det inte till en vana att basunera ut vilka och vad jag stör mig på, jag håller det för mig själv (hoppas jag, ibland råkar man ju ut för att hjärnan stänger av sig och helt plötsligt säger man någonting som kommer ut helt fel eller som man efteråt över huvud taget knappt minns).
Vissa småsaker kan jag tycka att det är okej att störa sig på, som ett visst typ av beteende eller ordval.
Men när jag sedan gått över sekvensen/scenen/händelseförloppet i huvudet så kommer jag alltid till slutsatsen att det inte ger mig någonting att störa mig på allt som jag gör. Varför irritera mig om det inte skänker mig glädje eller visdom? Varför ens bry sig?
På senare tid har jag försökt att bara strunta i det och tycka att folk får väl vara, tala, tycka och tänka som de vill och jag har ju ingenting alls med det att göra.
Det är bara det att det tar ett tag att omprogrammera min överbelastade hjärna.
//L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar