Första skoldagen på sista året i gymnasiet avslutad, sista dagen på sista sommarlovet avslutad. Eller ja, beroende på om man räknar min regel om all ledighet under sommartid går under namnet "sommarlov" - oberoende ålder.
Det ska väl vara fullspäckat av känslor inför en så stor dag, men jag kände mig oroväckande (??) tom och likgiltig. När jag klev in genom dörren kändes som att jag aldrig gjort annat. Men inte på ett långtråkigt vis, snarare hemtrevligt.
Dagens höjdpunkt var mitt estetiska val, danslektionen. Kommer att ha en lektion i veckan, och om man bortser från risken att jag inte har några dansanta förmågor över huvudtaget tror jag att det kan komma att bli en lektion att se fram emot.
Efter lite pinsamma fnissningar, de obligatoriska smygtittarna på sina nya klasskompisar under namnuppropet och en uppvärmningsövning kändes det dock som att gruppen kan komma att ha ganska roligt ihop. Det är, tyvärr, lika glest av manliga elever i denna klass som i min ordinära. En kille och sådär femton tjejer. Fast vad kan man, stereotypiskt värre, förvänta sig av en danskurs.
Aja, Bäckäng - jag tror att du och jag kommer få ett jättefint år ihop, och jag vet redan nu att skiljas från dig vid studenten kommer att bli tufft. Jag har i vilket fall satt upp korgar för inkomna/utgående skolarbeten, städat skrivbordet, fixat kollegieblock för alla ämnen och vässat blyertspennorna.
Nu kör vi!
// Catrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar