Dionysos, you rock my world!

 För några år sedan, när jag gick i högstadiet, fick jag lära mig hur man släppte taget om saker, kastade bort ansvaret och var lite galen då och då. Och sedan jag klev över den tröskeln har jag varken kunnat eller oftast inte velat gå tillbaka.

Från att vara en tråkig, torr och dryg liten besserwisser med stort kontrollbehov till en tjej som sa emot auktoriteter när hon inte höll med, ibland struntade i plikter för att det faktiskt fanns annat att göra förutom att vara duktig. Som att ha roligt tillexempel.

Men förändringar är, som så mycket annat, bäst i moderata portioner. För det har nu slagit över och jag är slarvig med det mesta, min inre Dionysos har vunnit över Apollon. Jag har smakat på den förbjudna frukten lättja, och nu finns ingen återvändo.

Så, min nyfunna smak för det enkla, lätta, roliga, njutningsfulla i kombination med en tredimensionering av mitt inre känslomässiga perspektiv i form av Peace & Love-besöket förra sommaren har lett till över ett år av konstant dagdrömmande. Kan bokstavligt talat ligga i flera timmar och dagdrömmar medan Apollon står och hoppar upp och ner på mitt skrivbord, skrikandes "Upp med dig! Du har så här mycket läxor och saker som måste göras!" - men överröstas av Dionysos i form av mp3 + hörlurar.

Det är speciellt soliga eftermiddagar och kvällar som dessa som är farliga. Bäddat för improduktivitet av nödvändigt slag.

Ciao!
// Catrine