Jag kan verkligen se hur gitarrkroppen flyger genom den persienn-randiga fönsterrutan. Det ekande ljudet av resonanslådan blandat med tusentals bitar som singlar ner mot golvet och trädgården utanför. Och den regnblöta luften som susar in i rummet följt av pappa som rusar in och frågar vad jag håller på med.
Det var inte en sån dag, men det blev en sån kväll.
För den här gången klarar sig fönstret. Men någon dag smäller det. Ugh!
// Catrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar