Jag spenderade en halvtimme med att försöka torka mina jeans med en hårfön när jag kom hem från skolan, vilket är ganska osannolikt nu när man på himlen bara ser vita fluffiga sommarmoln.
Ja, det regnade redan när jag gick ut genom entrén, men så fort jag kommit utanför skolområdet var det som om himlen bestämde sig för att öppna sig totalt (vilket fick mig att tänka på en låt, Harlem River Blues-Justin Townes Earle, men var lugn, jag är inte deprimerad vilket jag nu inser att titeln på inlägget antyder), för Linda, hon i den gröna filtkavajen där nere hon var ju inte tillräckligt blöt. Således gjorde den det. Så nu ligger tidningspapper i mina skor och håret har inte torkat än trots att det är kort.
In other news har den där känslan infunnit sig, när man vet att man borde göra någonting, men sträckan mellan tanke och handling blir längre och längre ju mer man tänker på det.
Den har just blivit längre.
//L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar