Dagar när det inte händer så mycket

Då händer det mycket i Catrines skalle. Har inte gjort något vettigt idag, kom hem från en kompis vid tio efter en övernattning och bara vandrat omkring här hemma resterande av dagen och tyckt synd om mig själv.

Ni vet när skapare av olika medel mår dåligt och är mörka och svåra så sprutar ju kreativiteten ur alla hål och öppningar, brukar refereras --> plågade konstnären. Lite så är det väl här också, minus alkoholism och drogmissbruk - jag nöjer mig med saft och glass/kakor. Dagar som dessa när man går hemma och inte gör något vettigt (med vettigt vill säga tränar, äter nyttigt, träffar människor och är social, städar något som redan är rent från förra gången man gjorde något vettigt eller läser en sån bok som man inte är sugen på men läser ändå för att det är "vettig" litteratur som alla andra läser och man därför bör läsa). Därför borde jag ju vid det här laget, efter snart en vecka med januariångest och att tycka så jävla synd om mig själv, ha skrivit minst en bästsäljande pocketroman.
Fast så funkar det såklart inte. Ärligt talat så är nog det enda jag lyckats åstadkomma följande: misshandel av kroppen i form av för lite rörelse och överflödigt intag av drycker med på tok för hög sockerhalt.

Men! Har under de senaste dagarna sett massa film, ett rent nöje och även perfekt aktivitet när man är på för dåligt humör för att orka umgås med sig själv. I och med det fick jag bocka av filmer på min watchlist, och även sådana som inte var uppskrivna på förhand, samt ny kunskap om filmvärldens vindlande och ständigt sammanlänkade värld.
Har dessutom läst Mia Skäringers "Dyngkåt och hur helig som helst". Började idag och har nästan plöjt igenom hela på en dag, något som klämdes in mellan vankande runt i huset och en film. Så Olika, svensk kärlekskomedi av miss Helena Bergström. Mycket gullig. Blev dessutom lite kär i Kristian, djurvårdare på Skansen med bra hand med djur (pluspoäng!) samt de mest intensiva ögon jag sett! (Johan Widerberg är för övrigt det riktiga namnet)

Så förutom stimulans av den del av hjärnan som fokuserar på killar (i mitt fall ca 98% av fulla storleken), och underhållande läsning i Skäringers snyggt skrivna fula och ibland smärtsamma kåserier har jag ponderat mycket själv. Mycket mer än vad som hunnits med dom senaste månaderna, på bara fem dagar! Det är ju liksom när det inte händer massa saker hela tiden som man har tid att faktiskt tänka på allt.

Ciao!
// Catrine