Wow.
Jag har Göteborgs Opera att tacka för en hel del. Ska man vara petig har jag den att tacka för en ganska stor del av min identitet. Det var där jag såg My Fair Lady för första gången, jag tyckte om den så mycket att m&p gav mig filmen med Audrey Hepburn som i sin tur öppnade mina ögon för både henne och vår fantastiska dåtid.
Jag har aldrig sett West Side Story förut, jag har faktiskt inte riktigt hört talas om den heller, så därför var det väldigt spännande att äntligen få se musikalen som har kallats den största genom tiderna.
Jag har alltid tyckt att det har varit fascinerande hur man kan göra t.ex ett bråk till en dans, hur man kan göra hårda, arga slag till graciösa rörelser.
Som alltid i filmer och musikaler kompletterar musiken rörelserna något otroligt och med rytmen som finns med hela tiden, i varje dans, sång och replik medrycks man till den milda grad att man glömmer att man sitter i publiken!
De som inte har sett musikalen eller inte vet hur den slutar, sluta läs här!
Det råkar vara så att faiblesse för tragiska kärlekshistorier, som den hopplösa romantiker jag är kan jag inte få nog av kärleken, men jag mår alltid lika dåligt när det tragiska slutet väl inträffar. Jag hoppas till sista stund att de ska få leva lyckliga i alla sina dagar.
Med den magiska musik och sång som bjöds (Marias sångnummer var de bästa då jag är svag för operett/opera) satt jag och gapade hela föreställningen. Marias (Sofie Asplund) och Tonys (Bruno Mitsogiannis) skådespelarinsatser och sångröster var super till tusen. De fick, tillsammans med musiken, fram kärnan i berättelsen som var det klassiska "vi är inte olika på insidan men det förstår inte dem" utan att göra det klyschigt.
Min favorit var dock Anita (Frida Modén Treichl), med sin attityd och dans spred hon färg över hela föreställningen, särskilt i "America"-numret.
Så fort jag såg den tyckte jag att den var väldigt lik Disney's "Pocahontas". Bråken mellan gängen är precis som när engelsmännen kommer till den nya världen, här är det Puertoricaner som kommit till Amerika. Det finns till och med en låt i WSS som liknar Savages 1- och 2 i Pocahontas.
"Tonight" är värd att lyssna på och den åker bums in på min kärlekslista.
//Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar