Borde kanske vara avundsjuk på pappa som just nu sitter på planet mot America del Sur.. Och på ett plan är jag det, jag är avis på att han får prata spanska! Fast sen tröstar jag mig med att man inte pratar likadan spanska i Ecuador och det antagligen inte skulle gå så jävla bra för mig där ändå...
Men nu är det ju så att vi har finemang väder här i Borås. Solen ligger på och jag och Alexandra sitter och tittar ut genom ett av Bäckängs fina fönster, ner på två tjejer som sitter på en mur och röker i solskenet. Minus ciggisarna så såg det rätt underbart ut...!
Återigen detta med spanskan. Jag saknar någon att prata spanska med, känner ingen som vill prata, och jag känner att jag är i ett sånt skede av inlärningen nu att samtal på spanska skulle vara väldigt bra för att fortsätta lära sig. Men då det är rätt tomt på spansktalande människor i min sociala krets..
1. Ingen förutom jag i min spanskagrupp verkar tycka att det är värt att ha spanska steg 4 för något annat än de högskole- och meritpoäng som följer med.
2. Min släkt är så svensk som den kan bli, det mest exotiska jag kan komma på är släkten ända borta i Eskilstuna.
3. Ingen av mina kompisar är intresserade av språk, förutom min syster då, fast hon pratar ju franska = idioma incorrecta.
Men jag kompenserar det med att prata med mig själv istället. Inte så fördelaktigt för psyket kanske, men skit samma, jag blir en jävel på spanska!
Ciao! (eller !Adios! menar jag såklart...)
// Catrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar