Peace & Love 2.0?

Tog en sväng ner till biblioteket och träffade där på Nora, en tjej jag känt sen dagis. I somras var vi på Peace & Love ihop, och för en rätt händelsefattig och insnöad tjej som mig var det en riktig upplevelse, beslutet att följa med var ett av de bästa jag gjort och det var verkligen värt pengarna.


I vilket fall kom vi in på hur det blir denna sommar, hon frågade om jag skulle upp i år igen. Och det klart att jag har funderat på det, men vet inte riktigt hur man ska göra.

Måste jobba i sommar, samtidigt ska vi (pappa, Helene och jag) ska hinna ta bilen genom delar av Europa i tre veckor. Hatar verkligen att man inte har tillräckligt med tid för allt man vill göra!

Men åh! Det var så....häftigt! (ok, genom att använda ordet "häftigt" motarbetar man kanske syftet, men ni fattar...) Tusentals unga människor fulla som ägg, sociala mot allt och alla, sommarplågor som skralar ur sprängda högtalare placerade bland tält, uppdruckna ölburkar/vinboxar, cigarettfimpar och öppnade kondomförpackningar. Inte att glömma bajamajjorna... Det låter kanske inte så glamouröst, och det är det sannerligen inte heller. Att tillägga spenderade jag flera av dagarna med att må för j*vligt rent ut sagt, tack vare brist på ordentlig mat och att man lyckats pricka in varmaste veckan på året :P

Nora längst ner, jag i mitten och random tjej som fastnade på min ballongbild högst upp...

Jag ska inte ljuga, musiken på festivalen var inte en så stor grej för mig. För denna gång iaf, då jag inte fick se de artister jag ville (förutom Journey....ousch! magsug bara jag tänker på det..!).

Men hur fasen kan jag ha tyckt om det så mycket då? Då alkohol, cigg och överdrivet socialisernade inte riktigt är min grej kan man ju undra vad jag gjorde där. Men mellan all malplacering och förvirring så hittade jag under dessa varma dagar i Borlänge en liten del av mig själv. Och det gjorde allt värt!

Tack vare Nora, hennes utåtriktade policy att bekanta oss med alla grannar samt en liten incident med ett par röda Converse träffade vi ocksåhärliga människor. Vissa mer speciella än andra... Tack för den Nora ;)

Om det nu var så värt det, varför vill jag inte köra en repris i år igen? Jag är väl rädd att det inte ska hålla samma nivå, att man ska ha förhoppningar som krasas.. Svåra beslut!

Om man ändå haft mer tid till allt! En tidsmaskin som projektarbete i trean kanske??

Ciao!
// Catrine