Sjuk, sjuk, lite melankoliskt roande, och sedan återigen sjuk.
Eller ska man kanske säga svensk?
Filmens huvudroller innefattar makarna Erland och May, samt Karin och hennes make Sven-Erik. Karin och May jobbar på samma skola, Sven-Erik och Erland på samma pappersbruk. Sven-Erik och Erland är vänner sedan något år tillbaka då Erland övertalade Sven-Erik att inte begå självmord, och istället gå med i församlingen där Erland och hans fru May leder en äktenskapsskola.
Erland förälskar sig i Karin, som gör samma sak tillbaka. Efter några otrohetstillfällen (varav ett i bilen utanför snabbköpet och ett annat i kyrkan(!)) bestämmer Erland att de två ska berätta för sina respektive, då det är det enda rationella.
Nersatta vid ett köksbord bestäms det att alla ska flytta ihop och Erland och Karin ska få leva ut sina passioner, så att de i sin tur ska avta. Då det är det enda rationella. Behöver nog inte säga mer om hur filmen utvecklar sig till ett obekvämt, men samtidigt roligt, drama.
Höjdpunkten är dock när Erland och Karin ska gå och lägga sig och Sven-Erik lite tafatt frågar om han får krypa ner och sova jämte.
Får mig att bli en aning skeptiskt och rejält bortskrämd av tanken på äktenskap....
Ciao!
//Catrine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar