En fråga jag har ställt mig de senaste dagarna är varför man inte kan få bli frisk liksom på minuten? Varför måste det bli gradvis bättre? Det är så oerhört frustrerande när man är för sjuk för att göra någonting men för klar i huvudet och pigg för att bara ligga. Jag har pluggat lite, lämnat in en krönika för tidningsjournalistiken som jag blev väldigt nöjd med och försökt klämma in lite relativa frekvenser i huvudet men det enda jag kan tänka på är de prov som har lagt sig på hög under min frånvaro. Två matteprov ocg tre (!!!) franskaprov, nationella dessutom. Jag ligger inte i balans längre och det är en känsla jag inte tycker om. Men, jag har toast, te, glass och hallon för att lysa upp mina dagar och jag har precis druckit upp en "mjölkskak" som jag hittade hos Clara fast jag tog mjölk, hallon och lite kakao istället för banan då det inte riktigt är min grej. Sedan toppade jag med glass också för att jag är sjuk och det är lika bra att passa på när det finns hemma. Det blev riktigt uppiggande! Extra barnsligt gott blir det naturligtvis med ett skruvat sugrör med askungen på.
Sedan surfade jag omkring lite och hittade ett citat som jag kände igen, så då plockade jag fram min Hello Saferide-skiva och lyssnade på Anna tusen gånger. Det var den första låten jag hörde med henne så den har liksom suttit kvar. Citatet var förresten "People are like songs" från I wonder who is like this one.
Hoppas att era senaste två veckor har varit finare än mina!
Grosses bises,
//Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar