Vi skyllde på den fiktiva middag Sara lagat till oss andra dagen innan.
Så där satt vi, Sara, Rebecca, Michaela, Felicia, Hanna och jag. Högst sjuka, alldeles förtvivlade, en fredag morgon. På tåget ner till Köpenhamn såklart..
Stopp, tågbyte och fika någonstans på vägen, de andra kallade staden (vars namn jag förlagt i något dammigt hör i bakhuvudet) död. Men det var den inte alls, fullt med pensionärer och rullatorer!
Efter många om och men (och ett mindre utbrott på kassörskan från Felicias håll) fick Hanna sin efterlängtade dricka.
Medan vi ändå väntade delades det ut engångskameror i vilda mönster. Min, som jag för övrigt inte gjort slut på än, skall med förväntan framkallas när jag kommer hem från strapatsen jag är ute på nu.
En tågresa till ner mot Malmö och över mot landet av polse och wienerbröd. Becca utnyttjade mig som kudde och mina ben somnade..
Köpenhamn!
Sara är modig och beger sig fram för att få information av en dansk - på danska. Felicia står bakom och är moraliskt stöd.
På bussen får vi hjälp av en snäll man som så vänligt visar oss vägen till vandrarhemmet, vi följer efter in på Köpenhamns bakgator och litar blint på denne trevlige karl...
...och fram kom vi. Urskönt ungdomsvandrarhem med papperslyktor ute på gården, bordsspel i loungen och meddelanden skrivna på undersidorna av loftsängarna av tidigare gäster.
Att graffiti är hyfsat förekommande i Köpenhamn framkom ganska snabbt.
Vi hittade en mystisk ingång och därefter en innegård på våran strapats ner mot centrum.
En liten förfest på rummet...
..och på med Hannas disco-pants och högklackat (något vissa skulle ångra dagen efter).
Dagen efter shoppades det i vintage- och second hand-affärer...
...varpå en st Becca och Catrine tröttnade och vilade i trappor en stund.
Vi åt äcklig färdigmat, yummi!
Vi hittade pubar, coola pubar med frimärkessamlingar och nerkladdade toaletter. Vi snubblade över en trång liten butik på källarplan, proppfylld med spets, siden och puffärmar i form av vintage bröllopsklänningar. Vi mötte ett danskt födelsedagsbarn som tyckte det var kvällens höjdpunkt att bjuda laget runt, som inte kommer tycka att det är månadens höjdpunkt när han får hem räkningen. Vi diskuterade färgen "klarröd" utan att komma fram till något, ropade "ELIAS" med danskt uttal vid varje möjliga tillfälle och besökte Kristiania där till och med hundarna tog det lugnt. Söndag förmiddag packades det ihop och stegen gick mot tågstationen. En allmän känsla av trötthet (kan vi kalla det) infann sig. Detta slog över till övertrötthet någonstans 20 mil från Borås, till våra medresenärers förtret.
Ciao!
// Catrine
Men åh, nu börjar jag sakna den helgen hemskt mycket. Tycker vi gör om det nästa år igen. Fan. Ja, det gör vi. Ni är bra!
SvaraRadera