Jag hade fel.
Detta ledde till en diskussion mellan mig och några klasskamrater. De hade inte tippat på att jag skulle tycka om den typen av film, vilket jag kan förstå eftersom jag är så förtjust i det romantiska, det dåtida och rosenröda. Men det fick mig att fundera lite över vad för slags filmer jag egentligen tycker om och jag kom fram till att jag definitivt inte kan avgränsa dem till en viss genre. Istället snickrade jag ihop en lista på mina topp fem-filmer.
1. V for Vendetta - 2005
Remember, remember the fifth of november
the gunpowder, treason and plot.
I know of no reason why the gunpowder treason
should ever be forgot.
Ett dystopiskt London och en hämndbenägen labbråtta i Guy Fawkes-mask med en faiblesse för rosor och att spränga hus. En frihetskämpe med mörkt förflutet som bara vill att människor ska få bestämma över sina egna liv.
Det är så svårt att få med precis vad den handlar om för den behandlar så många ämnen, etik och moral, integritet, frihet, dominans osv. Anledningen till att jag är så fäst vid den är nog för att jag såg den när jag hade blivit så gammal att jag förstod vad människor kan göra mot varandra, vad människor kan göra för makt. När det inte längre bara var "de onda och de goda" utan jag helt och fullt förstod de bakomliggande skälen. Sedan har jag alltid varit fascinerad av framtiden (liksom dåtiden, snacka om att inte leva i nuet...) just för att man inte har någon aning om hur det kommer att bli. Det är på ett sätt väldigt skrämmande, men på något vis är det nog också det som lockar.
2. Jane Eyre - 2011
-Everything seems unreal.
-I am real enough.
-You sir, most phantom like of all.
Ett filmiskt konstverk, en vandrande kärleksyttring. Det är den vackraste film jag har sett. Den är så mörk och tragisk men ändå så väldigt, väldigt lycklig. Jag vet inte mer vad jag kan säga, det är kärlek på högsta nivå. Nu ska också sägas att den inte på långa vägar hade varit lika bra om det inte varit för på sättet den är filmad. Men jag ska också säga att det inte finns få saker som gör mig lika glad som att få höra just de där replikerna som jag kan utantill och som kittlar i magen och drar upp mungiporna.
3. Moulin Rouge - 2001
You're gonna be bad for business, I can tell
Ytterligare en film som bara är så knäpp men färgsprakande likt nyårsafton. Geniet Baz Luhrman är regissör och berättar historien om Satine, kurtisanen och Christian, the humble writer. Det är Lite Romeo och Julia över kärleksberättelsen men här utspelar den sig istället i Paris vid förra sekelskiftet. Det är ytterligare en film som bara är så vacker, välgjord och med perfekta skådespelare för rollerna. Musiken stannar kvar i öronen långt efter att filmen tagit slut och den teatraliska framställningen gör den svår att glömma. Suck. Enligt mig den bästa i Luhrmanns Red Curtain Trilogy.
4. Eternal sunshine of the spotless mind - 2004
I'm just a fucked up girl who's looking for my own peace of mind. I'm not perfect.
Hon raderar alla sina minnen av honom och krossar hans hjärta. Han hämnas och gör samma sak men ångrar sig mitt i processen. Han får återuppleva alla deras ögonblick tillsammans, alla bråk, alla promenader, alla mornar.
Helt knasig men liksom en påminnelse om att se på allting från alla vinklar innan man sticker eller stänger av. Jag tycker helt klart det är Kate Winslets bästa rollprestation och Jim Carrey får en paus från sina överdrivna komedier, och blir en helt vanlig kille.
4. Tangled - 2010
Allright, listen. I didn't want to have to do this but you leavde me no choice.
Here comes the smoulder.
Okej, hon är blond, men inte blåögd. Hon är tuff, kan ta hand om sig själv och har en kameleont som husdjur. Need I say more? Det känns som att Disney med Tangled liksom började hitta tillbaka till den gamla disney-magin med Lejonkungen, Den lilla sjöjungfrun, Bernard och Bianca, Pocahontas och Basil Mus, men utan att fastna i det förflutna.
Om man tänker på det, så ser Flynn Rider verkligen ut som Zachary Levi (Chuck), som gör rösten.
Och det var det!
à la prochain fois, mes amis
//L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar