onsdag 12 september 2012

Bära eller brista, skicka eller fega, stolthet eller utveckling?

Har ett litet problem. I kursen Litterär Gestaltning (och var har den varit hela mitt liv?!) ska vi senast 23.59 lämna in en valfri text av dem vi jobbat med under lektioner senaste veckorna. Man ska välja den bästa, eller den man är mest nöjd med.

Men den enda som jag är nöjd med är fruktansvärt personlig. Så personlig att jag själv tycker att det är jobbigt att läsa den. Hade inte riktigt räknat med att vi skulle lämna in den, så att skicka den till läraren känns obehagligt. Den är inte privat, men personlig - och även om han säger att vi orimligen kan få ur oss så mycket av oss själva på tre minuters flödesskrivning (vilket är grunden till denna text) så kommer han att förstå hur den är kopplad till mig. Och det, mina eminenta läsare, misstaget har jag gjort två gånger innan - alltså skickat en text som säger för mycket om mig.

Samtidigt blir jag sur på mig själv. Att jag inte fattar att jag måste sticka ut näsan, hur många smällar jag än må få, annars kommer det aldrig bli något av mina skriverier. Och jag bryr mig verkligen vad denna läraren tycker om vad jag producerar, därför kan jag inte med att lämna in någon annan text som jag vet inte håller måttet.

Åh, vilka problem. Jag vet att det finns barn i Biafra (eller att det gjorde det på 70-talet i alla fall), pandor utan bambu i Kina, journalister fängslade i Etiopien och jag är småaktig som inte bara skickar in den j*vla texten. Men det handlar om stolthet. Och det, mina eminenta läsare, ska man inte ta lättvindigt på.

Ciao!

 (Ikväll testar jag att flödesskriva till nyhittade Lilla Sällskapet, lite blandning mellan Norlie & KKV, Ansiktet osv. osv.)

// Catrine

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar