Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden plats...

...av Eli Levén.

Anledningen till att jag läste den här boken är väldigt enkel; den nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Jag läste om den i tidningen och fastnade för titeln.
   Ovetande kastade jag mig alltså in i denna djupt prosaiska debutroman. Där mötte jag Sebastian. Han är bög fast ändå inte. Inom sig bär på Ellie, den självsäkra, färgstarka flickan som en dag ska ta över.
   Sebastian träffar Andreas som verkar vara helt perfekt, varpå jag blev så ledsen när han sade "alltså, jag är ju inte bög..." för det är ju inte Sebastian heller! De båda inleder ett förhållande som varar, men svårigheter möter dem konstant.
   Detta leder mig till min nästa tanke. Jag blir så frustrerad över de få gånger som Ellie kommer fram i boken, för det är så sorgligt att man ska behöva dölja den man är bara för att det inte stämmer med normen. För att folk tittar snett och för att folk fnittrar. Har vi verkligen inte kommit längre än så?
   Det är just därför triumfen bli så stor när Ellie till slut kommer fram. När Ellie tar över och städar upp allt det röriga. Att hon inte längre tvivlar eller är förvirrad. Att hon kan gå i sina illrosa pumps och känna sig självsäker.

Citat: "Jag har slutit dina ögon och spelat upp ditt liv på mina ögonlocks mjuka duk, andats genom dina lungor, du har runnit ur mig, nu är du på väggen. Jag har satt upp dig där, klistrat, spikat och tejpat. Bilderna måste vara flera hundra. Bilder på dig och bilder från modetidningar, porr, foton från internet. Dina tomma ögon som strävar mot himlen bort från kroppen, som om de inte hörde hemma där i sina ögonhålor utan någon annanstans och dit ska de."

   Tycker man att handlingen är för kontroversiell eller provocerande bör man ändå läsa den för att få se en annan samhällsbild som nog egentligen är rätt undangömd. För att liksom inte titta snett nästa gång man ser en transvestit.

Jag tycker att det var en annorlunda bok med en annorlunda handling, dels för att det inte är samma genre som jag brukar läsa, dels för att den är så prosaisk. Det är också uppfriskande att läsa en bok vars handling inte är lika rosenröd som många andra romaner.

//Linda