Ja, en rutten ostmacka, inlindad i en fryspåse, med svettig ost och surt smör på, ligger just nu på mitt skrivbord där den också legat de senaste tre dagarna.
Ungefär så känner jag mig just nu.
Ni vet, när det finns en person som alla verkar tycka är så himla stark och duktig? Och man själv har fått se sidor av personen som liksom motbevisar alla andras positiva syn på denne? Inte motbevis gällande att personen i fråga är just stark som alla tror, utan snarare att den utöver dessa positiva syner har en baksida - hård, okänslig och kall.
Fy fan för dygder! En dygd må vara en dygd, men det ska göras klart att den medför brister i all sin glansiga fasad.
Godnatt!
// Ostmackan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar