Idag var det dags för mig att snöra på mig skridskorna för första gången på tre-fyra år. Vi skrillade en god bit ut på Säven och var ute lite över en timme. Jag kom igång rätt snabbt för att inte ha åkt på så länge (trillade en gång och snubblade ett antal), men vad hade jag för val femtio meter från stranden? Dessutom, vem kan motstå en spegelblank sjö när det är solsken och (nästan) vindstilla?
Det låter ju hur löjligt som helst men jag är så fascinerad av is. Hur den kan frysa i olika nivåer så det liksom blir rutschkana, hur bubblor fryser fast och allt sådant där... På ett ställe hittade vi ett näckrosblad som hade frusit fast fem centimeter ner. Det var som om det hade frusit fast på en sekund.
När vi var klara grillade vi korv, åt överbliven noblesse och juleskum (hur det överblev är bortom mitt förstånd) och drack kaffe för att värma oss innan vi gick in och tittade i fotoalbum från 30- till 70-talet och mamma fick råd om sin virkning (jag lade in en beställning på en strandväska som skulle bli perfekt i sommar), låter det inte alldeles förfärligt nostalgiskt och härligt?
Varma kramar från en stelfrusen
//Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar