Lycka kommer från hjärtat och känns i magen

Ligger däckad på vardagsrumsgolvet (eller ja, gjorde det innan jag reste mig och gick till datorn för att skriva detta inlägg, och kommer lägga mig där sen igen).

Varför? (jag ligger där alltså)

Ja du, vet faktiskt inte riktigt själv. Jag blir liksom bara på det viset ibland, på något sätt apatiskt mot omvärlden. Många kan nog tolka det som att jag är tjurig eller sjuk, men oftast är det raka motsatsen.

Du vet när man är sådär otroligt lycklig, och man inte vet hur man ska hantera all glädje. Typ så, det måste vara så att min hjärna kortsluts av överbelastningen...eller nåt...

Fast det känns ju inte så mycket i hjärnan, lycka kommer från hjärtat och känns i magen.

När man är hemma, fördelaktigt ensam, så går det bra att lägga sig på golvet och lyssna på lycklig-tills-jag-spricker-musik på hög volym, det är värre när ett sådant sinnestillfälle infaller i skolan. (fast då har jag mina hörlurar och Mauro Scoccos första skiva på mobilen, moodsaver i alla lägen)

Nu ropar golvet på mig.

Ciao!
//Catrine